2008-12-10

Förvirringen kring medelhavskost

Allt som oftast kan man läsa att det finns något som mer eller mindre allmänt betraktas som nyttigt, och det kallas medelhavskost. Det är dock mycket olika vad man fyller det begreppet med.

Mycket tyder på att den ursprungliga medelhavskosten utgjordes av en förhållandevis fet kost, med mycket animaliskt fett från fisk, frigående höns, ägg och feta mjölkprodukter. Troligtvis åt man också en hel del grönsaker och även nötter och olivolja. Det är också vad jag menar i de fall jag skriver om medelhavskost. Andra har sina egna definitioner, och man får ibland intrycket att många framhåller minsta samband mellan den kost de förespråkar och den ursprungliga medelhavskosten, för att skänka trovärdighet åt sin egen agenda.



Trots den ursprungliga medelhavskostens goda rykte är det nog ingen som menar att man ska äta så som man numera äter i medelhavsområdet; i Grekland t.ex. är konsumtionen av pommes frites och annat onyttigt mycket hög - numera är också greker relativt hårt drabbade av välfärdsjukdomar.

Om man så betraktar den studie på medelhavskost som DN skrev om igår så finner man stora olikheter med många av de olika synsätten på vad medelhavskost är; den innehåller anmärkningsvärt nog mycket spannmål, men lite fisk.

Studiens medelhavskost bestod av mycket spannmål, grönsaker, frukt, nötter och olivolja, måttligt med fisk och rött vin samt sparsamt med mjölkprodukter, rött kött och socker.

Studiedeltagarna delades upp i tre grupper, en som åt fettsnålt, en som åt medelhavskost (enligt ovan) med en liter olivolja per vecka och en som åt medelhavskost (enligt ovan) med 30 gram nötter per dag.

Blodvärdena hade förbättrats och midjeomfånget hade minskat hos 2 procent av deltagarna i lågfettgruppen, hos olivoljegruppen var siffran 6,7 procent och hos nötgruppen 13,7 procent. Resultatet beskrivs som en stor framgång, även om siffrorna knappast var sensationella. Vikten var för övrigt oförändrad hos de allra flesta.

Sådana här studier är svårtolkade eftersom det är svårt att veta vilka komponenter som svarar för de goda resultaten - vad man i det här fallet har jämfört med är dock fettsnål kost, och det är tydligt att många varianter av medelhavskost är nyttigare än sådan kost.

Jag tycker alltså inte att en sådan här variant på medelhavskost är något att stå efter. Andra studier med lägre kolhydratintag och högre fettintag har fått bättre resultat på både blodfetter och viktnedgång; framförallt bör spannmålsintaget vara lägre och både fisk och rött kött borde rekommenderas, tycker jag.

I DN-artikeln spekuleras det i om nötgruppen fått bättre värden på grund av omega-3 från valnötter. Det ställer jag mig tvekande till, eftersom vegetabiliskt omega-3 bara till liten del omvandlas till de antiinflammatoriska långkedjade omega-3-fettsyrorna. Kanske är det istället mineralinnehållet i nötter som ger den hälsosamma effekten? Det är dock svårt att dra några säkra slutsatser.

Valnötter är visserligen nyttigt, men det vurmas lite väl mycket för valnötter på grund av dess höga omega-3-halt. I själva verket gör deras höga omega-3-innehåll att de lätt härsknar; billiga storpack av valnötter har ofta skrumpna, beska och något svarta valnötter - de är härskna och är inte alls nyttiga. Hela valnötter är att föredra; nu inför jul är de av god kvalitet och inte så dyra. Nötter betraktar jag alltså som hälsosamma i allmänhet, men vissa kan uppleva ett stimulerat matbegär av dem.

Det är svårt för konsumenter att navigera bland alla företag som marknadsför sig med hälsoargument. Därför vill jag tipsa om hemsidan för Konsumenter i Samverkan, de samordnar konsumenter utan inblandning från kommersiella företag, granskar kostråd och kostförespråkare, och har t.ex. gjort en intressant simulering av energipriset för matfett och mjölk, vilket är ett av argumenten de har för att påverka skolmaten.

Stödjer man Konsumenter i Samverkan med 250 kr per år får man konsumentnyckeln och en del köptips - mer om detta här. Även om jag inte alltid håller med dem i sakfrågorna och köptipsen kanske inte alltid ger så mycket, så ser jag ändå positivt på deras grundtanke och jag tycker att de successivt förbättrat sig och är öppna för ny forskning. De har länge förespråkat originalprodukter istället för nyckelhålsmärkningar och lightprodukter - till skillnad från t.ex. Skolans Vänner eller Råd och Rön, som också säger sig stå på konsumentens sida. Den förstnämnda är en partsinlaga från företag, den senare är fullständigt okritisk till kostråden.

9 kommentarer:

Tippelitina sa...

Intressant läsning på dina sidor. Här kommer jag att tillbringa mycken tid.

Fredrik sa...

Johanna! Vad anser du om potatis egentligen ?? Skulle inte det kunna vara ett ganska bra tillbehör även om man håller kolla på kolhydraterna.. Innehållet av kh ligger ju "bara" på runt 16 % i potatis, och kyler man den får man ju en långsammare nedbrytning av stärkelsen.. Jag har börjat äta lite potatis igen efter två år på ren LCHF mest pga att få aptiten tillbaka. Denna har varit kokt och sedan nedkyld för att sedan värmas på i stekpannan och har även gjort potatissallad av den. Hittills verkar det inte vara några problem då jag inte känner av det ökade kh intaget!

Jag provade med lite grovt bröd med hela korn men då fick jag rejäla magsmärtor, något jag aldrig upplevt förut av bröd..

Vilken kh källa anser du är minst skadlig av potatis, pasta och ris ?

Detta blev lite OT kanske men jag ville ställa dig frågan!

Per Wikholm sa...

"Medelhavskost" är bara ett sätt för Livsmedelsverket att försöka sälja in samma gamla Nordiska Näringsrekommendationer i en "ny", mer exotisk förpackning.

Någon enhetligt Medelhavskost har aldrig funnits - lika lite som det funnits någon Östersjökost. Däremot så finns det vissa gemensamma nämnare i den kost som fattiga människor i jordbrukssamhällen världen över tvingats äta: Mycket spannmål och/eller potatis.

Historiskt har inga folk har betraktat sådan föda som hälsosam utan bara som en nödföda man kan överleva på. Det Toscanska köket som ibland förs fram som ett lysande exempel på Medelhavskost kallas av italienarna själva för "la cucina povera" - det fattiga köket.

Anonym sa...

Dr Briffa är inne på din fundering om mineraler. Hans förslag är magnesium i nötterna. http://www.drbriffa.com/blog/2008/12/10/what-is-it-about-nuts-that-may-help-those-with-metabolic-syndrome/
Leifemil

Johanna Söderlund sa...

Fredrik:
Jag har faktiskt tänkt skriva ett inlägg om potatis framöver.

Jag tycker att det låter bra att äta potatis på det sätt som du gör. Jag tycker att potatis är bättre än pasta och ris.

Anders sa...

Vet inte om man får knycka kommentarer från andra bloggar, men här är iaf en intressant kommentar hämtad från Dr Dahlqvists blogg:

"Jag är norditalienska (bosatt i USA) och läser svenska som främmande språk, så förlåt mina eventuella språkfel. Själv äter jag väldigt lite bröd och för det mesta lagar jag traditionell norditaliensk kost, som är ganska LCHF, men jag skulle ändå vilja påpeka att "medelhavskosten", så som den framställs av media, inte alls liknar den traditionella kosten som folk brukade äta i södra Italien. I norra Italien åt vi aldrig någon "medelhavskost" och olivolja "importerades" till norra Italien så sent som på 60-talet, men också i den södra delen av landet åt man aldrig så många kolhydrater som etablissemanget försöker att antyda. Till exempel åt man aldrig mer än 70-75g pasta om dagen, eller en väldigt, väldigt liten småfranska (ungefär som en tysk Brötchen). Resten (d.v.s. merparten av måltiden) bestod av kött/fisk, grönsaker, ost (vanligen någon sorts mjuk- eller färskost) och frukt. På 50-talet (tror jag) åkte en grupp amerikanska forskare till södra Italien och jakttog dessa vanor, flög hem till USA och "hittade på" en konstgjord näringsmodell som de kallade för "medelhavskost", vilken inte har någonting med äkta traditionella medelhavsvanor att göra. Det absurda är att nu har många (särskilt unga) italienare börjat äta på det viset, vilket betyder att de är italienare som äter en form av "italiensk" kost som hittades på av en grupp amerikanska forskare! :) En äldre bekant från södra italien bukar säga: "Nuförtiden äter man bara bröd (pane) och nästan ingen 'companatico' (det som man äter tillsammans med bröd)"! Kanske beror det också på att bröd och pasta är lite billigare än fisk, kött och fäska grönsaker, men om man också räknar in hälsokostnaderna då är det inte så gunstigt längre. Nu äter våra italienska barn bara socker och spannmålsprodukter i enorma mängder, och har därför blivit de fetaste i Europa... sorgligt!

Skrivet av Julia den 16 november, 2008 kl. 17:31 #"

Wille sa...

Johanna,
Har du någon koll på hur mycket vi åt när vi var jägare? Jag försöker komma på varför "de andra" djuren kan äta upp emot 10 kilo kött, eller ofta ca 2 kilo om dagen, medan vi tycker att en 150 grams hamburgare är mycket. Min tanke är att vi ofta ligger nära den nedre gränsen och att den övre gränsen kanske ligger väldigt högt? Tog ett exempel med 2 kilo fett och kött på minmat.net. Nästan 7000 kalorier. Jag är inte ute efter att vi ska äta mycket, utan jag vill bara försöka tänja lite på våra invanda ramar.

Johanna Söderlund sa...

Anders:
Intressant kommentar. Jag tycker att det borde gå bra att kopiera, åtminstone om man gör som du och skriver omständigheterna kring det hela.

Wille:
Ja jag tror också att köttintaget ligger i nedre optimala intervallet för många, och vissa äter ju på tok för lite kött.

Jägarna åt nog mycket kött, men jag vet inte.

Zepp sa...

Det var Ancel Key som uppfann medelhavsdieten.. vilket säger det mesta om detta paradigm!

"The author of this theory, and the first to describe the Mediterranean diet in these terms, was Ancel Keys, architect of the lipid hypothesis, namely that heart disease is caused by "the major dietary villain," saturated fat from meat and dairy products."

http://www.westonaprice.org/traditional_diets/meddiet.html

En hint kan man kanske få här på hur mycket kött dom åt förr.. förfäderna altså!

"Whenever and wherever it was ecologically possible, huntergatherers
would have consumed high amounts (45–65% of total
energy) of animal food."

http://www.ajcn.org/cgi/reprint/71/3/682.pdf