2008-08-12

Kusin D-vitamin

Jag tror att kanske jag har berört just den här vurpan av Livsmedelsverket tidigare, men det förtjänar att dras en vända till.

D-vitaminbrist är ett allvarligt problem med bäring på ett flertal vanliga och allvarliga sjukdomar - cancer, reumatism och MS för att nämna några. D-vitamin är en antioxidant som reducerar radikalbildning.

Som tidningarna (lite yrvaket) rapporterade igår är solljus - följt av fet fisk - vår viktigaste källa till D-vitamin , så att helt undvika solen för att minska sin risk för cancer är en tveksam strategi som troligen ökar risken för andra cancerformer. Det har också spekulerats i att solljus visserligen ökar risken för hudcancer i allmänhet, men inte för den allvarligaste formen av hudcancer - malignt melanom.

Så långt har vi en intressant debatt där nya forskningsrön håller på att förändra riskbedömningarna. (Läs gärna Kostdoktorns synpunkter på studien också.) Men lika intressant blir det när vi tar ett steg tillbaka och ser hur man har försökt förhålla sig dessa och andra risker genom aningslöst tillämpande av den förkastliga försiktighetsprinicipen.

Att utsätta sig för sol har blivit stigmatiserat till följd av den misstänkta cancerrisken. Att äta fet fisk har blivit stigmatiserat till följd dels av den missriktade fettskräcken som genomsyrat kostrekommendationerna, dels av en oro för bioackumulerade miljögifter. Detta leder ofrånkomligen till lägre D-vitaminkonsumtion och -produktion, vilket i sin tur gör oss mindre robusta och mer sjukdomskänsliga.

Tankegången har varit att avstå från sol och östersjöfisk för säkerhets skull - men man glömmer alltför lätt och alltför ofta att inget kan väljas eller väljas bort i isolering. Ett val sker alltid på bekostnad av ett alternativ, och vice versa.

Så står man inför en hotande D-vitaminbrist med ett Livsmedelsverk redo att rekommendera bort missförhållandena. Vad händer? Ett system med livsmedelsberikning växer fram, där margariner och magra mjölkprodukter tillförs D-vitamin; dessa produkter betraktas som goda bärare av tillsatsen eftersom de har en bred konsumentbas.

Som jag har påpekat vid ett antal tillfällen är "berikning" en form av missledande nyspråk - vad det handlar om är tillsatser, ofta av en viss variant av vitaminet som inte ger samma effekt och inte tas upp på samma sätt som den spretiga flora av vitamin som förekommer i naturliga kontexter. Men de naturliga kontexterna är ju per definition feta, ty D-vitamin är fettlösligt - och förkastas därför, av försiktighetsprincipen.

Så följer vansinnet sin egen logik; i nästa steg blir nämligen (det syntetiska) D-vitamininnehållet i margarinerna och lättmjölken själva argumentet för att rekommendera dem! Alla är rädda för solen, alla är rädda för fett. Alla behöver allt D-vitamin de kan lägga vantarna på - och innan vi vet ordet av äter alla margariner, fria från naturliga antioxidanter men fulla med omestrade fetter, transfetter und so weiter und so fort. Cirkeln sluts och ohälsan breder ut sig över landet som mjukt margarin.

SLVs kommentar till de senaste rönen är talande: man vill vänta med att höja rekommendationen (RDI är bara 10 mikrogram per dag), avvakta fler studier. För säkerhets skull. Enligt försiktighetsprincipen.

PS:
Värt att notera är att ister också är en ypperlig källa till naturligt D-vitamin.

PPS:
Jag har behandlat bloggen lite styvmoderligt en tid, vilket delvis beror på att jag är mitt uppe i en flytt. På grund av det har jag ätit på IKEAs restaurang vid ett par tillfällen på sistone, och har förvånats över att de enbart erbjuder Becel till brödet. Jag föreslår alltid i kassan att de borde ha smör eller bregott som alternativ. Gör det ni också, när ni stöter på restauranger med enbart margarin.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Jag misstänker att det de "berikar" livsmedel med är D2 från växtriket snarare än animaliskt D3?

Sitter just och läser om Vitamin D på Engelska Wikipedia, där står bl.a. att vi kan använda D2 lika bra som D3, är detta verkligen korrekt? Jag ställer mig tvivlande till det?

Anonym sa...

Kenneth

Jag har läst att man tar upp D2 mycket långsammare än D3.

Det är D2 som tror sätts till mjölk blandannat.

Anonym sa...

Du skriver bra som vanligt, tackar. Alltmer sällan äter jag på restaurang, sedan jag blev varse på olika sätt i kostfrågan, men det var ju synd att IKEA-restaurangen håller sig med Becel. Vanligt är ju annars att det finns ett antal valmöjligheter, olika sorter alltså. Likt drycker - vatten, mjölk, loka eller någonting i den stilen. Att dom bara tillhandahåller Becel talar för sponsring!

Johanna Söderlund sa...

D3 har en högre biologisk aktivitet än D2.

På Weston A.Price skriver de att numera är berikning med D3 vanligast, vet inte vad som gäller i Sverige.

Anonym sa...

Johanna, det är alltid lika intressant att läsa dina inlägg, du har en härlig skriv-stil!

På www.vitamindcouncil.org står det så här om D3 och D2:

Cholecalciferol: Vitamin D3.

Cholecalciferol is the naturally occurring form of vitamin D. It is a prehormone that is synthesized naturally in the skin by ultraviolet B irradiation of 7-dehydrocholesterol. Cholecalciferol is real vitamin D. All other compounds are either metabolic products or chemical modifications.


Ergocalciferol: Vitamin D2.

A vitamin D-like, patented drug that is not naturally present in the human body. It is derived from fungal and plant sources by activating ergosterol with ultraviolet light. It is only half as potent as cholecalciferol (real vitamin D) and may even block some of cholecalciferol's beneficial effects. It is more toxic and is the cause of most of the reported cases of vitamin D toxicity.

Anonym sa...

var det inte någon som funderade om hudcancern hade mer med solskyddsmedlen att göra, än med solljuset?

Anonym sa...

Tack för en bra blogg iallafall!

Anonym sa...

Tack för ett bra inlägg med en lysande analys Johanna!
Det paradoxala är ju att evolutionen i dett fall är entydigt. Precis vartenda folkslag som bosatt sig på nordliga breddgrader har utvecklat ljus hy just för att kunna ta emot solljus och bilda D-vitamin.

Det gäller såväl skandinaver, inuiter, nordamerikanska indianer, japaner, kineser och sibiriska folk. Med andra ord - mörk hy som gör det svårt att tillgodogöra sig solljuset under de korta månader som solen här står tillräckligt högt för att möjliggöra D-vitaminproduktion har starkt selekterats emot.

Att D-vitamin däremed är en stark överlevnadsfaktor borde vara uppenbart för alla utom i Livsmedelsverkets bunker, förståss.

Per Wikholm

Magnus sa...

Du skriver att ister är en ypperlig källa till d-vitamin, men enligt dessa livsmedelsdatabaser innehåller ister inget d-vitamin alls:

http://192.121.81.11/livsmedelsok/sok.aspx?epslanguage=SV

http://www.fineli.fi/food.php?foodid=550&lang=sv

Din källa angav dock att d-vitamin skulle finnas i ister. Det är nåt som inte stämmer.

Johanna Söderlund sa...

magnus:

Tyvärr är livsmedelsdatabaser inte fullständiga, de har inte värden för allting. Så när det står 0,00 på en vara så kan det vara så att det inte är uppmätt.

Magnus sa...

johanna, jag hittade denna studie på analys av d-vitamin i gris:

http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6WJH-494S5FP-3&_user=10&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&view=c&_version=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=42ef4f8d8f171de3d2f1d2655dde0a3f

Så vitt jag kan förstå resultaten så innehöll ister endast ca 0,4-0,5 mikrogram d-vitamin per 100 g. Men studien var på grisar som uppfötts inomhus. Vore intressant att se liknande studier på utomhusgrisar. Men jag hittade inget, borde söka mera.