2009-03-10

Olika dieter

Jag vill börja med att kort kommentera studien som blev så omskriven för någon vecka sedan. Det påstods i flertalet tidningar att alla dieter är lika bra - detta med utgångspunkt i en studie där de fyra grupperna som jämfördes åt nästan samma slags mat. Alla hade ett högt kolhydratintag och ett lågt intag av mättat fett. Vidare var alla ålagda att äta 1400 kilokalorier par dag, vilket är på gränsen till att vara en svältkost. Ändå var den uppnådda viktnedgången bara fyra kilo på två år.

I Aktuellt ville man avfärda variationer i kosthållningen som irrelevanta och dra slutsatsen att det enda som fungerar är att äta mindre och motionera mer - men om det nu skulle funka att gå ner i vikt enkom av att äta mindre så borde väl deltagarna ha blivit normalviktiga av att äta så här lite mat i två år? Att träning är bra för hälsa och välbefinnande är det ingen tvekan om, 50-åringar som börjar motionera lever två år längre än de som inte börjar motionera. Men motion leder inte nödvändigtvis till viktnedgång, träning ökar samtidigt aptiten. Trots ökad aptit så är det många som börjar träna som går ner i vikt, vilket i stor utsträckning beror på att man samtidigt förbättrar sitt ätbeteende. Träning ger som sagt hunger och då känns det bra att äta lagad mat, och mat är helt klart bättre än t.ex. mackor och müsli, eller annan utfyllnad. Dessutom går nog träningssatsningar ofta hand i hand med en medveten minskning på godis och läsk.

Jag rekommenderar Kostdoktorn och Toxiska epistlar för utförliga analyser av studien om de olika dieterna.

Resonemanget om att alla dieter är en bluff rymmer i och för sig en poäng - nämligen att det inte finns några mirakeldieter. Det finns ingen universaldiet som gör att vem som helst går ner i vikt (förutom på kort sikt och rena svältdieter). Däremot har det givetvis fundamental betydelse vad för slags mat man äter, och det finns förstås gemensamma nämnare för en bra kosthållning - men människor är olika, och en viss sorts mat kan vara bra för någon men dålig för en annan. För en enskild individ finns det också ofta en mirakeldiet - i meningen en kosthållning som i längden gör att man känner sig mätt och nöjd, mår bra och och även går ner i vikt om man väger för mycket.

Det som är gemensamt för dessa individuellt optimerade dieter är att de upplevs som välsmakande och att de eliminerar suget efter onyttigheter. Om man ständigt känner sug efter godis, chips och läsk så är man inte så tillfreds med livet, även om man håller sig ifrån det. Den traditionella tallriksmodellens grundfilosofi går ut på att man ska äta "nyttigt" till vardags och att man som belöning får unna sig läsk och godis till helgen. Ett sådant synsätt kan förstås fungera för en del, men sämre för den som har haft problem med aptiten eller vikten.

Själv äter jag visserligen onyttigt ibland, men jag har aldrig haft som mål att äta nyttigt för att sedan kunna unna mig något. Jag tror inte riktigt på ett sådant synsätt. I vanliga fall tycker jag inte om konstlad mat, som chips, läsk, lösgodis, pulvermos och fiskpinnar. Jag blir inte heller sugen på pommes frites, pizza eller bröd - men om jag äter sådant av någon anledning så kan det skapas ett sug efter mer.

Mitt bästa tips är att bygga upp en matkultur vid sidan av chipsen, så att det aldrig finns någon anledning att äta dem - men utan att göra det till något förbjudet eller laddat. Om man äter chips regelbundet så blir smaksinnet avtrubbat, och den nyttiga naturella maten med sin avsaknad av smakförstärkare ter sig lite trist, vilket förstärker längtan efter nästa chipstillfälle. Erfarenhetsmässigt så är det mycket enklare att sluta helt med sådant som ger sötsug än att t.ex. begränsa det till bara lördagar, åtminstone om man vill få en varaktig livsstilsförändring till skillnad från en snabb viktnedgång.

Många människor som lyckas ändra sin kosthållning på ett varaktigt sätt tar motivationen till enskilda kostförändringar ur ett större värderingsskifte; det kan vara en nyfunnen övertygelse om att kolhydrater är väldigt onyttigt som leder till beslutet att eliminera alla stora kolhydratkällor - och därmed faller läsk, godis och chips ur ramen. Någon annan läser kanske boken "Äkta Vara" och bestämmer sig för att sluta med produkter med en massa tillsatser - och även med den utgångspunkten blir läsk, godis och chips orimliga. En tredje läser kanske om stenålderskost och formar sin matkultur ur målsättningen att inte äta så artfrämmande mat som många gör nuförtiden. Att bara ta efter någon annans diet är förstås i allmänhet mindre fruktbart, t.ex. att härma någon som äter en strikt lågkolhydratkost för någon som får sötsug av att minska så mycket på kolhydraterna.

10 kommentarer:

Mikaela Mars sa...

Otroligt bra inlägg i debatten, hela dietandet och tanken att "unna sig" är vad som ofta går fel för människor!

dufva sa...

Bra analys som vanligt Johanna

men..

Man får inte sötsug av att dra ner mycket på kolhydrater..

Snarast tvärtom. Avhåller man sig ett tag blir det en äckelkänsla inför sånt som smakar för sött.

Kanske är det den normala reaktionen som bör finnas när blodsockret stiger för högt men som ligger undertryckt efter mångårig tillvänjning med höga sockerdoser.

Anders N sa...

tack för en bra blogg - alltid lika intressant läsning!

jag började med Stenålderskost i aug 2007 och gick sedan ner 20 kg ganska exakt på ca 40 veckor, tappade i snitt 0,5 kg i veckan. Viktnedgången planade ut och jag har legat kvar på min nya matchvikt 78 kg sedan dess.
Tillämpar dieten strikt och äter ingen processad mat, chips, choklad etc. Sockersuget försvann ganska fort och nu vill jag inte ha några kakor, glass etc. (Varför skall jag äta det?) Godis är färsk/ torkad frukt och nötter.

Jag är 100% helt övertygad att min framgång ligger i tillämpningen av dieten och att andra personer kan få samma resultat.

Kom bara ihåg att varje avsteg från dieten tar dig längre från målet...
(detta är en livsstilsförändring inte ett 2 veckors program).

Lycka till!

Anders sa...

Håller med om att det i längden inte funkar att unna sig massa onyttigheter i helgerna. Man måste ha en ordentlig kunskap och insikt om hur olika livsmedel påverkar kroppen - då kan man välja bort dom helt! (Chips och godis är bra exempel.) Men vilka problem för barnfamiljer!

Men vill instämma med "dufva" - Jag tycker inte heller att man får ett ökat sötsug av av ligga lågt med kolhydraterna, jag hävdar att det är precis tvärt om. Ju mindre kolhydrater desto mindre sötsug.. Kroppen vänjer sig.

Cattis sa...

låter som väldigt sunda tankar.
Ett av de mest sansade inlägg jag läst på länge.

Fast. Hur kan man bli sötsugen av att avhålla sig från kolhydrater?

Min erfarenhet är att om man är sockerberoende så triggar kolhydrater sötsug och då man låter bli dem försvinner det, efter en tids "abstinens"
Ungefär som för en alkoholist, fungerar det inte att käka "bara lite" kolisar för risken är stor att man (jag) trillar dit.

Men att det är induviduellt ~ det tror jag absolut på!

Johanna Söderlund sa...

dufva, Anders, Cattis:

Om kostombytet gör att blodsockret blir för lågt kan människor drabbas av sötsug. Detta är väldigt besvärligt även om det skulle gå över efter några veckor, inte alla klarar av att stå emot sötsug i flera veckor.

Jag är inte heller säker på att det går över för alla, speciellt inte om man äter mycket mjölkprodukter (som kan sänka blodsockret genom sin insulininsöndring).

Vidare kan man få sug av att serotoninet för vissa blir mycket lågt. Minskad insulininsöndring ger ofta minskad serotoninproduktion.

Anonym sa...

Anders, varför skulle det vara ett problem för barnfamiljer att välja bort chips, läsk mm helt? Vi har gjort det. Och barnen är de som vänjer sig snabbast! Barnens godissug minskar också när de minskar på kolhydraterna (minskar alltså, mina barn äter nog kolhydrater ännu, men betydligt mindre än genomsnittet i deras ålder). De är 6, 9 och 11 år. Barn lär sig extremt lätt att uppskatta nötter, turkisk yoghurt och andra nyttigare alternativ till godis, chips och läsk.
- Elin

Jenny sa...

Johanna, jag tycker du skriver helt underbart bra och jag håller verkligen med dig i mycket. Tycker det är bra också att du ofta ger en annan vinkel och att du inte är rädd för att skriva nåt annat än vad andra tycker. :)

Stina sa...

Vad glad jag blev att läsa denna mening:

"att härma någon som äter en strikt lågkolhydratkost för någon som får sötsug av att minska så mycket på kolhydraterna."

Jag började med Atkins 2004 och har tillämpat lågkolhydrat diet mer eller mindre strikt sen dess. Innan jag började, åt jag aldrig godis, kakor eller choklad. Jag var aldrig sugen på chips eller sånt. Mitt problem var läsk, pizza, paj och bullar. När jag drog ner på kolhydraterna fick jag problem med hunger som jag aldrig hade innan. Jag brukade tidigare bara äta 2 ggr om dagen och var mätt hela tiden. Efter jag började med Atkins var jag hungrig precis hela tiden och problemet var att det inte finns något som är tillåtet äta. Jag började föräta mej på nötter tills jag spydde (vet att man inte får äta så mycket nötter). Jag har börjat äta 86 % choklad i stora mängder bara för jag är så hungrig hela tiden. Man kan inte bara äta kött. Man blir så led. Jag fick också mycket problem med höftsmärtor så jag äter även några bananer ibland nuförtiden och nu mår jag bättre. Försökte även med Sten Sture Skaldemans diet men då blev jag sjuk hela tiden. Jag kan inte gå tillbaka till vanlig diet för jag går upp så mycket i vikt att jag nu är fast i det här. Jag väger nu lika mycket som när jag började på Atkins och vet inte riktigt vad jag ska göra. Att gå på få kolhydrater gör att jag får SÖTSUG (eller hunger). (Det är rätt att vanligt sötade saker smakar äckligt men inte alla.) Det där med serotonin känner jag inte till. /Stina

Johanna Söderlund sa...

Stina:
Uppenbarligen passar det inte dig att äta väldigt lite kolhydrater. Kanske att du kan äta lite rotfrukter eller t.ex. quinoa också utöver bananer. Långsamma kolhydrater är förstås bättre, så välj helst lite smågröna bananer istället för välmogna bananer.

Hör gärna av dig om du vill ha hjälp med individuell kostrådgivning (kost[at)soderlund.cc)