Saltet och slaganfallet

I SVD berättas idag att Finland har lyckats minska den genomsnittliga saltkonsumtionen från 14 till 8 gram per dag. Enligt finländska forskare har effekterna av detta varit dramatiska - finländarnas blodtryck har sjunkit kraftigt och därmed också risken för hjärtinfarkt. Den genomsnittliga livslängden har stigit med nästan sex år.

Livsmedelsverket instämmer i slutsatserna och förordar en halvering även av svenskarnas saltintag, vilket idag uppgår till 12-13 gram per person och dag. Själv förordar jag en ännu större minskning, men det är en bra början.

Det är väl belagt att hög saltkonsumtion leder till högt blodtryck, och att högt blodtryck kraftigt ökar risken för hjärtinfarkt. Hjärtinfarkt är vår vanligaste dödsorsak. Uppoffringen det innebär att reducera sitt saltintag är å andra sidan löjligt liten, särskilt om man jämför med den potentiella vinsten; när man skär ner på saltet kommer maten att kännas smaklös till en början, men smaklökarna vänjer om sig på bara några veckor. Mat som tidigare skulle betraktats som osalt smakar sedan lagom salt, och andra smaker uppfattas dessutom bättre.

En genomsnittlig västerlänning får i sig ca. 9 gram salt per dag. Intaget hos förhistoriska jägare-samlare har beräknats till mindre än 2 gram per dag, och i moderna jägar-samlar-kulturer med saltkonsumtion understigande 3 gram per dag har man kunnat dokumentera att blodtrycket inte stiger med ökande ålder som det gör här. Observera att ett blodtryck som betraktas som normalt enligt svenska normer också innebär en normal svensk risk för hjärtinfarkt - vår vanligaste dödsorsak, som sagt.

Vanligt koksalt består nästan helt av natriumklorid. Kalium, kalcium och magnesium (som förekommer naturligt i bl.a. många grönsaker) påverkar också blodtrycket genom att hjälpa kroppen att göra sig av med överskottssalt i blodet. Ett bättre alternativ till bordssalt är därför Seltin som består till hälften av natriumklorid och resten kaliumklorid och magnesiumsulfat. Att skära ner rejält på sitt samlade saltintag är förstås ännu mycket bättre.

60-70 procent av det salt vi får i oss kommer dock inte ur det egna saltkaret, utan från färdiga livsmedel: färdigmat, bröd, matfett, ost, snacks och charkuteriprodukter. Vill man hålla ned sitt saltintag måste man därmed också begränsa sin konsumtion av sådana livsmedel (vilket också ger andra hälsofördelar).

Många hälsolarm i tidningarna är för de flesta av närmast akademiskt intresse. Kanelvarningen häromdagen är ett exempel; äter man inte kanelbaserade kosttillskott är det problemet närmast obefintligt. Så är det emellertid inte med saltlarmet. Uppoffringen är så liten och vinsten så stor att det bör tas på allvar - inte med en nypa salt.