2008-01-19

Vetenskap och beprövad erfarenhet

Doktor Annika Dahlqvist blev för drygt två år sedan anmäld till Socialstyrelsen av två dietister, med anklagelsen att hon inte gav patienterna råd som var "förenliga med vetenskap och beprövad erfarenhet". Hon gav nämligen kostråd som innebär lite kolhydrater och mycket fett, så kallad LCHF. Hon fick inte fortsätta ge sådana kostråd och slutade därför på Njurunda vårdcentral.

Socialstyrelsen har nu kommit med sin bedömning - de anser att Annika Dahlqvists råd var förenliga med vetenskap och beprövad erfarenhet; de studier som stödjer LCHF gick väl inte längre att bortse ifrån.

Socialstyrelsens beslut innebär förstås en stor framgång för LCHF-kosthållningen och för Dr. Dahlqvist personligen. Men det som sticker i ögonen är att de gamla råden fortfarande betraktas som vetenskap och beprövad erfarenhet; man kan tycka att de borde vara ömsesidigt uteslutande eftersom de är så diametralt olika, men Socialstyrelsen vill särskilt understryka att beslutet inte tar ställning till frågan om vilka kostråd som i första hand bör användas vid olika tillstånd och i olika situationer. Detta innebär alltså ingen omedelbar förändring av t.ex. diabetesvården, även om det underlättar för de sjukvårdsutövare som självmant vill ge LCHF-råd.

SvD skriver om att allt fler - "Socialstyrelsen, Livsmedelsverket, diabetesexperter, Dietisternas riksförbund och olika GI-anhängare" - efterfrågar en stor studie som jämför "kost enligt de nuvarande rekommendationerna med den nya GI-strategin där den största skillnaden är synen på fettkonsumtionen". (Här blandar tidningen ihop begreppen en del med ett förvirrande språkbruk, men vad som avses torde vara en större studie som jämför tallriksmodellen med lågkolhydratkost.)

En sådan studie skulle bli väldigt dyr - enligt artikeln skulle det krävas statlig finansiering för att uföra den. Stora studier brukar annars bekostas av läkemedelsföretag, men i det här fallet finns inga företag som vill betala.

Man kan givetvis invända (som t.ex. Henrik Alexandersson gör) att det inte är statens sak att ta reda på vad vi ska äta - men i praktiken så är det redan statliga kostråd som ligger till grund för mat inom vård och skola och som inte minst via medierna förs ut till oss alla. Men Livsmedelsverket säger nu alltså själva att en stor jämförande studie behövs för att kvaliteten hos dessa kostråd ska kunna utvärderas.

Jag tycker att Livsmedelsverket omedelbart borde upphöra att ge kostråd, eftersom de inte kan garantera den vetenskapliga basen. Det finns redan en mängd studier som visar att Livsmedelsverkets kostråd är fel, t.ex. att mättat fett och kolesterol inte är farligt. Risken med en stor studie är att vi väntar i flera år till med att förändra kostråden.

Den föreslagna studien skulle med ett deltagarantal på 20 000 kosta ca 300-400 miljoner kronor. Den skulle ge bättre svar på hur bra eller dåligt det är med kolhydrater. Dock är jag övertygad om att studien inte skulle ge något definitivt besked i det avseendet; det är nämligen mycket individuellt hur väl vi tål kolhydrater. Det väsentliga är i stor utsträckning att ha ett någorlunda jämnt blodsocker - vilket för somliga kan kräva att man nästan avstår från kolhydrater, medan andra kan tolerera tämligen hög konsumtion - även om jag har svårt att se att någon skulle må bäst av de höga 55-60 energiprocent kolhydrater som förordas i de aktuella kostråden från SLV.

Över- eller underskott av kolhydrater kan i förlängningen ge problem med hormonerna så att t.ex. ägglossning eller aptit fungerar sämre; i hälsodebatten talar man oftast om de som väger för mycket och har för hög aptit - men det är också många som väger för lite och nästan saknar aptit. Av olika anledningar är jag övertygad om att inte alla kan följa samma mall. Att iscensätta en enorm studie för att identifiera en sådan mall vore, är jag rädd, en graaljakt.

En stor studie som jämför tallriksmodellen med andra dieter vore också att ge alltför stor respekt till Livsmedelsverkets tallriksdiet. Som t.ex. framgår av den utmärkta boken "Ideologin pengarna kostråden" så framkommer det tydligt att tallriksmodellen aldrig har haft någon grund i "vetenskap och beprövad erfarenhet". Inte heller har noggranna genomgångar av olika studier någonsin kommit fram till att tallriksmodellen skulle vara hälsosam. Jag tänker framförallt på den bok som den flerfaldigt prisbelönta Gary Taubes gav ut i höstas: "Good calories, bad calories".

Även om en sådan statligt finansierad jämförande studie kanske inte är helt rätt väg att gå är det förstås väsentligt att fortsätta slå hål på myterna om fettets, kolesterolets och köttets farlighet, liksom att utröna riskerna med margariner, härdat fett och de så vanliga vegetabiliska oljorna.

16 kommentarer:

Zac sa...

Utmärkt - som vanligt, välkommen tillbaka!


//Zac

ola sa...

äntligen tillbaka.
Kunskap om kost fins ej här SLV
men hääääääär.
det käns som att sitta på skolbänken ijen,läraren och eleven.
en kul video från zac
http://www.youtube.com/watch?v=nIIIejiVna8&feature=related
vh ola

Anonym sa...

Roligt för dig också Johanna, att du börjar se en ljusning i all din propaganda för smör och bättre kost! Du gör det BRA!

Varma hälsn. Maja

Kenneth Ekdahl sa...

Jag skulle nog snarare vilja se tre olika studier:
* En för diabetes typ 2
* En för kraftigt överviktiga
* En för normalviktiga

Den sista främst för att klargöra en gång för alla ev. hälsorisker med fet man resp. kolhydratik mat.

Framför allt den sista skulle antagligen bli både dyr och svår att genomföra eftersom den för att vara verkligt intressant måste omfatta väldigt många människor och dessutom pågå under väldigt lång tid, dessutom skulle många av deltagarna troligen hoppa mellan grupperna flera gånger under en så lång studie vilket skulle göra den väldigt svår att utvärdera.

Mer sannolikt är väl att vi får se betydligt fler små studier på behandling av diverse olika sjukdomar med LCHF, under förutsättning att man kan få dessa finansierade. Läkemedelsbolagen vill knappast, inte heller socker- eller margarinindustrin. Kött- och mejeriindustrin verkar inte ha så mycket pengar, fast det kanske blir bättre nu när fler vågar köpa deras produkter. :-)

Min slutsats är att vi nått till vägs ände med industrifinansierad forskning, det visar sig ju att den inte blir bra utan att resultaten snarare avspeglar finansiärens intressen än faktiskt vetenskap.

Det enda som återstår är alltså att samhället börjar finansiera forskning igen, som skall vara helt oberoende av privata, politiska eller religiösa intressen. Möjligen kunde man tänka sig att dra in någon form av forskningsskatt från industrin för att finansiera detta.

Förr sökte forskarna sanningen, i dag söker de anslag.

fetsmart sa...

Välkommen tillbaka!!!

Simon sa...

Håller med Kenneth ovan.
Det pratas ju rätt mycket om konsumentmakt nuförtiden, men vem ska förse oss konsumenter med den information som krävs för att rationella välgrundade beslut ska vara möjliga=( motverka citronmarknader)Förmodligen inte industrin? snarare gör den ju allt för att dölja misshagliga fakta om sina produkter, i ett sånt klimat behövs det motvikter. dvs samhällsfinansierad, verkligt oberoende forkning, det är jag fullständigt övertygad om. Den som har en avvikande åsikt får gärna förklara för mig varför just oberoende samhällsfinansierad forskning inte är nödvändig för ett förutsättningslöst sökande efter sanningen..

Kenneth Ekdahl sa...

Konsumentmakt förutsätter ju kunskap, för närvarnade används komsumentmakten mest till att pressa ner priserna till långt under den nivå där det är ekonomiskt möjligt att producera anständiga livsmedel, eller ens livsmedel utan fusk.
Speciellt ifall det som i dag är mellanhänder i många led som skall vara med och ha en del av en allt mer krympande kaka.

Varje gång vi i butiken väljer det billigare alternativet framför det bättre och varje gång vi handlar i en butik där varorna passerat fler mellanhänder än vad som krävs bidrar vi till allt sämre livsmedel.

Idealet skulle vara ifall vi kunde handla det mesta direkt av bonden på den lokala marknaden, och betala såpass att bonden kan producera livemedlen utan fusk och ändå få ihop till en anständig levnadsstandard.

Alltså, hoppa över så många mellanhänder som möjligt och var beredd att betala vad det kostar att producera anständig mat, då först kommer vi att se en förändring till det bättre.

Sedan måste man även börja ställa krav på regeländringar som gör det lagligt för en bonde att själv slakta sina egna djur och sälja dem direkt till konsument utan en massa avgifter till höger och vänster. Älg-jägare får ju göra det, varför skulle man inte kunna ha samma regler för tamdjur?

Anonym sa...

Tack för ännu en bra artikel! Jag hittade till din blogg igår och har läst och läst sen dess.

Jag är normalviktig, men min sambo har stor övervikt, vilket beror på att han äter alldeles för mycket och rör på sig alldeles för lite (matematik!). Men jag har länge misstänkt att det inte är fett som gör folk feta, eftersom jag själv alltid har ätit mycket fett och lite sötsaker. Har försökt övertyga sambon om att fett är hälsosamt, men han vägrar att tro på det. Men letar man lite på nätet, så hittar man ju massor av bevis på att fett är nyttigt (t o m mättat fett). Livsmedelsverket kan ju läggas ner.

Tack igen för en bra och lärorik blogg!
Mvh Katja

Anonym sa...

Välkommen tillbaka!
Alltid lika lärorikt att läsa det du skriver.

Nilla

Anonym sa...

Välkommen tillbaks Johanna!
Har saknat dina träffsäkra artiklar länge nu, hoppas att vi får se mar av dig nu.
Hälsningar
Hans

Bosse sa...

Skönt Johanna att du återuppstått i bloggsfären!
Klok och "snusförnuftig" sammanfattning som alltid.
Mvh
Bosse

Anonym sa...

Johanna, super att du är tillbaka!! Har varit inne och kollat minst varannan dag på pausfåglarna.

Katja: det är inte enkel matematik. Tänk lite över följande: Hunger och inaktivitet är effekter av - inte orsaker till - övervikt.

Mvh Kattis Prenell

Johanna Söderlund sa...

Tack för alla kommentarer.

kenneth ekdahl:

Bra förslag på olika studier, men jag tycker inte att den uppdelningen räcker. Normalviktiga behöver delas upp i fler grupper, t.ex relativt muskulösa som tränar mycket.

Jag håller med om att konsumenterna behöver engagerar sig och lägga sina pengar på bra varor istället för att bara köpa det billigaste.

zonen sa...

Hej Johanna!

Har du läst boken av prof Olov Lindahl (ortopedisk kirurgi) och Lars Lindwall med samma titel som din rubrik.

Boken utkom 1978 dvs. samma år som t ex prof. Marcus blev läkare.
ISBN 91-27-23678-1

Boken raljerar lite grann med rubriktexten och på sida 121-122 vid kapitel 9 "Det sunda förnuftets plats i medicinsk vetenskap" är dom tydliga (hela boken är tydlig/bra).

Där behandlas insulinet och bedöms först vara nästintill ett underverk för oss människor och sen vänds begreppet - dvs. insulinupptäckten har nog kostat mer än det smakat! Detta skrevs för 30 år sedan och dom skrev även att diabetes kan botas med kostbehandling(hälsokost) och detta känner nog inte diabetesläkarna till... Så är det ju fortfarande... Dessa sanningar skrevs för 30 år sedan... och även tidigare...

Märkligt!???

Johanna Söderlund sa...

zonen:

Nej den boken har jag inte läst. Den låter intressant.

Och ja det känns synd att sådana böcker inte gjorde större avtryck. För många av oss i bloggosfären känns det ju som relativt nya rön gällande hur man ska äta.

zonen sa...

Angående boken:

Den gavs ut på Natur och Kultur.
Den borde ha lästs av den nyexaminerade läkaren Marcus eller så kom den något år för sent för hans del......?

I och med att ämnet är aktuellt så har jag själv nu lånat boken på ett Högskolebibliotek de senaste två åren.

Tycker definitivt att du skall låna boken och läsa den!