Här kommer en recension av Annika Dahlqvists nya bok "Doktor Dahlqvists guide till bättre hälsa och viktkontroll". Jag tycker att den är bättre än hennes förra bok "Doktor Dahlqvists blogg"; båda är lättlästa men den här är bättre strukturerad. En bra detalj är också ordlistan som finns i slutet av boken, så här står det t.ex. på det alltid aktuella ordet insulinresistens:"ett motstånd hos cellen mot insulinets effekt att transportera sockret in i cellerna. Uppstår när cellen under många år utsatts för stora mängder insulin på grund av högt intag av socker och stärkelse."
Grunden i Dr Dahlqvists råd är mer ursprunglig mat, mer naturligt mättat fett och mindre tillsatser, utmärkta råd som jag tycker.
Boken kan med fördel användas som introduktion till LCHF-kosten för de med insulinresistens. Sjukdomar och tillstånd som diabetes typ 2, PCOS, bukfetma, högt blodtryck, ostruktiv sömnapné, hjärtsjukdomar och stroke har starkt samband med insulinresistens och för dem är den här boken extra passande. Typ-1-diabetiker har också mycket att vinna på LCHF-kost, eftersom risken för komplikationer minskar i och med att insulinbehovet blir mindre.
Ett av kapitlen är skrivet av "Kostdoktorn", Andreas Eenfeldt, som skriver mycket informativt och bra. Eenfeldt redogör för flera av de största och mest tillförlitliga koststudierna som gjorts. Kapitlet heter "LCHF och vetenskapen" och tar även upp en del mindre studier som fått oförtjänt stort genomslag i medierna de sista åren. När dåliga studier får stort genomslag är det förstås viktigt att förklara vad som är fel på deras upplägg och slutsatser, även om resultaten egentligen är ointressanta på grund av dåligt utförande. Eenfeldt skriver också om hur Ancel Keys svartmålade fett och mättat fett på 50-talet.
Annars ger boken stort utrymme åt personliga berättelser, vilket har för- och nackdelar. Dels gör det boken trevlig och lättläst; det är glädjande att läsa om alla de människor som Annika Dahlqvist och LCHF-kosten har hjälpt. Man blir glad av att läsa fallbeskrivningar av olika sjukdomar och tillstånd som så dramatiskt förbättrats av LCHF, t.ex. tandhälsa, migrän och mag-tarmproblem. Speciellt intressant tycker jag att det är med så komplexa tillstånd som fibromyalgi och hypotyreos. Dahlqvists kostråd är otroligt bra för väldigt många och jag betvivlar inte ett dugg att den för många kan leda till dramatiska förbättringar.
Å andra sidan skulle jag önska att boken lade större vikt på att förklara de bakomliggande funktionerna till varför människor blir friskare; inte bara att de blir friskare. Visserligen är det välkänt att de flesta tar större intryck av personliga historier än av studier och kostens kemi.
Immunförsvaret gynnas av naturligt fett, fettlösliga vitaminer och ett jämnt blodsocker så det är inte så konstigt att immunförsvaret förbättras för många som börjar med LCHF, men jag reagerar ändå när hon skriver formuleringar som "förkylningsfrekvensen går ner till nära noll". Vissa märker nämligen ingen skillnad på förkylningsfrekvensen efter att de börjat med LCHF.
Många hälsoförbättringar som LCHF ger beror på att hormonerna i kroppen förändras, men det är också kostens hormonförändringar som gör att andra kvinnor får negativa effekter. Det är nämligen så att kvinnor med PCOS brukar få tillbaka en regelbunden menstruationscykel, medan friska kvinnor istället kan bli av med mensen om de sänker kolhydratintaget för mycket.
Boken har ett kapitel som heter "Rapporterade biverkningar av LCHF-kosten", vilket jag tycker är jättebra. Hon förklarar t.ex. att man kan bli illamående av fet kost om man är ovan och har problem med gallan. Illamåendet går oftast över av sig när gallan rensats, men i sådana fall verkar det fördelaktigt med en långsam kostförändring.
Men jag saknar vissa biverkningar i kaptitlet; t.ex går vissa upp i vikt (utan att de behöver det), vissa förlorar som sagt mensen, vissa blir deppiga och andra förlorar aptiten. Ofta kan problemen lösas genom smärre justeringar t.ex. uteslutande av mjölkprodukter och lite mer kolhydrater eller långsammare kostförändring. Ibland kan det också vara bra med tillskott av magnesium.
LCHF är trots allt ingen mirakelmetod, ofta är det ganska lätt att förklara varför människor blir bättre. Det kan t.ex. handla om förbättrade blodsockervärden, mindre tillsatser, mindre fibrer, bättre fetter, mer näringsrik mat och mindre gluten. Dessa förändringar behöver inte betyda en LCHF-kost.
I början av boken så skriver hon mer allmängiltigt om kost som t.ex. att friska kan äta mer kolhydrater än sjuka, upp emot 30-40 E% jämfört med ca 5 E% som hon oftast rekommenderar. Men även om Annika Dahlqvist egentligen inte förespråkar lågt kolhydratintag till alla så är det lätt att missförstå henne.
Hon skriver gång på gång att kolhydrater höjer blodsockret och därmed insulinet. Men det är en överförenkling som får det att låta som att insulinet bara beror på blodsockernivån. I själva verket så höjs insulinet mer av socker än av stärkelse, medan blodsockret höjs mest av stärkelse. För insulinresistenta som ofta har för högt blodsocker är det givetvis dumt med stärkelse, men alla fungerar inte på samma sätt. För friska människor tror jag att stärkelse är mycket bättre än socker, en åtskillnad som Annika Dahlqvist dock inte gör.
Det skulle också vara bra med fler förklaringar över vad som gör att vissa mår dåligt av LCHF, särskilt då i början. Ett exempel: någon som inte haft speciellt högt blodsocker innan kostomläggningen kan få för lågt blodsocker av LCHF-kost, speciellt av livsmedel som ger hög insulininsöndring som t.ex. kaffe och mjölkprodukter - vilket gör att de kan bli stirriga och sega i huvudet. Visserligen brukar de flesta kroppar kunna vänja om sig vid övergång till LCHF, men om ens blodsockernivåer var bra från början och man mår bra så tycker inte jag att det finns någon anledning att minimera kolhydraterna. Man kan jämföra med t.ex. LCHF-förespråkaren Sten Sture Skaldeman, som menar att alla ska hålla kolhydratintaget lågt för hälsans skull, men att det kan ta upp till ett halvår innan kroppen vant sig. Nackdelen med att minimera kolhydraterna på det sättet är att man faktiskt blir känsligare för kolhydrater än man var innan. Annika Dahlqvist avråder inte från grönsaker, och är alltså inte lika extrem som Skaldeman.
Jag noterade ett par felaktigheter i boken; det är fel som är lätta att göra och jag har själv haft båda felen i min blogg. Det ena gäller huruvida kokosfettet i silverpaketen i dem vanliga matbutikerna är omestrat. Det är det inte.
Silverpaketskokosfettet är gjort från kopra och fettet extraheras med lösningsmedel. Dessutom används olika kemikalier för att ta bort smak och lukt. Det är bättre att köpa ett naturligare kokosfett med smak, då följer det också med en mängd antioxidanter. Men detta billiga kokosfett kanske kan duga att fritera i, jag tror åtminstone att det är bättre än andra vegetabiliska oljor i det avseendet.
Det andra felet gäller den mycket vanliga myten om att hjärtinfarkterna ökade dramatiskt efter 1930, i samband med att margarinerna blev vanligare. I praktiken är det mycket svårt att veta hur det egentligen stod till med hjärtinfarkterna förr i tiden eftersom hjärtinfarkt var en i det närmaste okänd sjukdom fram till 1920 ungefär. Dessutom dog folk i större utsträckning av andra orsaker än nuförtiden. Det finns alltså inte tillräcklig statistik för att avgöra hur den har förändrats.
Man kan också jämföra med hur vissa diagnoser betraktas som finare än andra i vissa kulturer; som i Japan där stroke har högre status än hjärtinfarkt. Det "råkar" också vara så att hjärtinfarkter är mycket ovanligt i Japan, medan stroke är desto vanligare. Dylika fenomen gör givetvis jämförelser mellan länder osäker.
Boken är som sagt bra, men jag ser nu att recensionen kan låta lite kritisk; mina invändningar vänder sig alltså mest mot tendensen att lägga överdrivet fokus vid fallbeskrivningar och att i vissa fall överdriva fördelarna. Risken med båda dessa saker är att många slår ifrån sig det i grunden angelägna budskapet.
Se även diskussion på Annika Dahlqvists blogg.
36 kommentarer:
Mycket bra recension!! Jag blir lite "anti" och hör varningsklockor ringa högt när det blir allt för stort fokus på fallbeskrivningar där man höjer LHCF till skyarna och inte ser några som helst nackdelar. Det är lite som att Annika vill så gärna, så gärna och då blir det lite för mycket så att det slår över på fel håll. Min kritiska sida går då på högvarv. :)
Men jag tror som jag skrivit tidigare att det kan finnas en poäng med LCHF, men att dra alltför stora slutsatser av vissa studier tror jag är till att vara ute på djupt vatten.
Som sagt, bra recension!
Tack för en bra rec. En sak bara, att stärkelse är "mycket bättre" än socker, härleder du det enbart till att den senare ger lägre insulinutsöndring?
Att kaffe utsöndrar insulin är en rätt ny kunskap för min del.
Vad handlar det om - kan det vara så att kaffedrickande hindrar en viktnedgång?
felicitas: Tack.
simon:
Att stärkelse generellt är bättre än socker beror delvis på ett lägre insulininsvar men också lägre ghrelinutsöndring. Ghrelin stimuleras av socker (främst fruktos) och ger ökad aptit. Själva smaken av sött verkar också vara ett problem.
anonym:
Kaffe är intressant eftersom studier ibland tyder på att det är nyttigt och ibland onyttigt. Jag menar att kaffe kan vara bra för en del och dåligt för en del, främst beroende på vad man har för blodsockernivå. Om man är hungrig men har relativt högt blodsocker, kan lite kaffe göra att man känner sig mätt. Det är nämligen i stor utsträckning en måltids insulinhöjande effekt som gör att man känner sig mätt.
Kaffe skulle också kunna motverka viktnedgång, t.ex. om man dricker kaffe efter maten så att fettinlagringen blir högre och att man snabbare blir hungrig igen.
Så då skall kaffet drickas som mellanmål,,,
Livet är inte enkelt!
Jag råkade knäppa på tv´n 24 direkt och in kommer hjärnkirurgen Nils, från Wellnessmässan - den finns tydligen på webben.
Rolig och intressant - han fastlår att det inte går att tänka sig smal,,,
Hej!
Vill bara önska dig en fin påskhelg och tacka för en superbra blogg!
Kram från DaMum/Wolmer
Mycket bra recension.
Jag saknar ofta nyanser i LCHF-debatten. Allt blir så svart eller vitt och Annika har tyvärr en tendens att formulera sig så.
De medför att folk blir mer kritiska till LCHF-kosten och det kan också dra ett löjets skimmer över kost-debatten.
Kaffet är intressant!
Jag har gått ner ca: 40 kilo på lågkolhydratkost, under hela tiden har jag druckit kaffe, 4 - 6 koppar om dagen och har inte alls märkt av något negativt! Natuligtvis är det helt individuellt för alla..
Kokosfettet har jag också synpunkter på, silverpaketet i affären är inte tjänligt som föda alls! Det är som sagt utvunnet ur torkat kokos"kött" med värmebehandling och kemikalier. Om man jämför med organisk kokosolja så har inte innehållet i silverpaketet någonting kvar av det nyttiga i kokosoljan! Jag köpte ett paket i affären då min vanliga VCO var slut, och efter första koppen kaffe med kokosfett i märkte jag att det var inte bra alls, jag fick direkt svidande utslag på kinderna och runt läpparna så silverpaketet åkte i soporna!!
Jag anser att det enda man kan ha nytta av med kokosfettet är kanske att fritera i på sin höjd, då det är värmetåligt. Dock utvecklar fettet transfetter vid temp över 180 grader. Och det sägs att detta fett i tillverkningen värmebehandlas i upp till 200 grader så i princip så är fettet redan hälsovådligt när man köper det!
Fredrik Andersson:
Intressanta synpunkter och fakta om silverpaketskokosfettet. Det är ju inte bra att fritera i andra vegetabiliska fetter heller, frågan är ju vad som är värst.
Är du säker på att det bildas transfetter vid dem temperaturerna? Fettet blir säkerligen onyttigt men jag tror inte att det blir transfett.
Det är nog just överdrifterna som gör att folk slår ifrån sig precis som du säger. Jag ser själv ingen anledning att minimera kolhydraterna. Det beror nog mycket på vad man har för ämnesomsättning. Dessutom håller jag inte med Annika när hon säger att frukt bara är sockerlösning. Hon får det att låta onyttigt och värdelöst när det faktiskt innehåller fantastiskt mycket nyttigheter. Man vinner inget på att möta en standardkost med något som är helt urflippat åt andra hållet. För folk i allmänhet låter det nog helt galet.
Intressant det där med kokosfettet. Jag använder det när jag bakar istället för smör, dock är det alltid små mängder där jag använder det - typ en matsked till kanske 20 kakor. Men jag är nyfiken. Just eftersom jag bara använder det lite så har jag inget emot att kosta på det lite. Var hittar jag då "bra" kokosfett?
Frukt är i jämförelse med grönsaker bara sockerlösning. Frukt bör inte jämföras med mat, frukt bör snarast jämföras med godis - inget annat.
Med tanke på att nyttigheterna i frukten tycks ha halverats på drygt 50år så är nog detta en riktig icke-diskussion om ytterligare 50år... ;o)
//Zac
Ulrika:
Hälsokostbutiker brukar ha bra kokosfett, finns på nätet också, t.ex. på Crearome
Visst kan du äta lite frukt, men det innehåller faktiskt inte så jättemycket nyttigheter (förutom C-vitamin), grönsaker och animalier innehåller mycket mer. Jämförelse.
Genom ett lågt intag av kolhydrater (lchf) får man ett klart förbättrat immunförsvar. Anledningen är att kolhydraterna till stor del kommer från spannmål med högt innehåll av omega-6, vilket tillsammans med dåligt omega-3-innehåll i dagens animala produkter, ger försämrat immunförsvar p g a obalansen. Genom lchf går man ett steg på vägen mot bättre hälsa, men naturligtvis kan man göra ytterligare förbättringar av kostintaget, t ex genom intag av vildfångad fisk, grönbeteskött o s v.
Kass recension.
Man märker tydligt att du vill sätta din egen framgång framför folkhälsan.
Det var med mycket eget tyckande som du sågade påståenden i boken.
Även du kommer att behöva tänka om, hoppas att du inte bidragit till att påverka människor att inte prova LCHF fram till dess.
Goda vänner ger både råd och lite små påpekanden, precis som du gjort Johanna. Du är ju en stor beundrare av Annika! Tack vare er och andra LCHF-förespråkare är det riktigt spännande i Sverige! Tack från MAJA.
"Kass recension.
Man märker tydligt att du vill sätta din egen framgång framför folkhälsan.
Det var med mycket eget tyckande som du sågade påståenden i boken.
Även du kommer att behöva tänka om, hoppas att du inte bidragit till att påverka människor att inte prova LCHF fram till dess."
Det är tack vare sådana här kommentater som LCHF rörelsen kommer i dålig dager.
Heja Johanna som vågar vara kritisk.
Man kan gilla olika saker men för den skulle inte vara förblindad av det. Att ha en totalt okritisk inställning till LCHF är i mina ögon dumhet.
Jag tycker det är en bra recension.
Man skall ju ha klart för sig att boken i första hand är skriven för "vanligt" folk och de är inte betjänta av alltför högtravande teoretiska resonemang.
Det är ju exempelvis inte så många som besitter så mycket tekniska kunskaper att de vet exakt hur en bil fungerar men de kan köra den ändå!
Vad gäller fallbeskrivningar så passar de bättre in än forskningsrapporter.
Det är inte lika fint med anekdotiska redogörelser men till skillnad från forskarnas många gånger dåligt underbyggda slutsatser förstår folk hur en våg fungerar eller fördelen med att slippa mediciner.
Mycket bra skriven recension om en bra bok. Du har en stor poäng i att risken finns att budskapet tappar trovärdighet. Allt här i världen är inte svart eller vitt!
Hans M
Instämmer att du recenserat boken bra, även om jag inte har läst boken. Dvs jag vet inte om dina klagomål stämmer, men det är bra att ta upp båda sidor av saken, som andra skrivit, on inte för annat så för trovärdigheten.
Jag tror egentligen att det stora problemet ligger i att skriva en bok dels för helt oinsatta som bara vill få en gnista av hopp, och för de mer pålästa. Jag skulle gissa att boken är skriven för den förra gruppen. Då torde fallbeskrivningar vara bra. Vill man komplettera kan man väl läsa någon av Sten Stures böcker, och är man en påläst rackare kan man ju läsa Taubes Good Calories Bad Calories samt dess referensförteckning.
Din recension gör att jag snarare än att köpa boken kanske kommer att läsa den på biblan, och lägga pengarna på någon annan mer faktaspäckad bok istället.
Du som tyckte det var en kass recension:
Jag försäkrar dig att varken jag eller Annika Dahlqvist vill på något sätt utmärka oss på bekostnad av folkhälsan. Sen att vi har olika uppfattning är en annan sak.
Maja:
Ja, det stämmer.
Tombola:
Intressant jämförelse; det är riktigt att de flesta kan köra en bil utan tekniska kunskaper när den går som den ska - men när motorn börjar hacka måste de lämna in den på verkstan. Jag tycker att Annika har ett bra grundschema för bilvård, men min förhoppning är att folk också ska förstå mer av de bakomliggande mekanismerna så att man kan komma till rätta med fler slags problem.
Jag tycker också att det känns provocerande när nöjda LCHF-ares erfarenheter höjs till skyarna medan personer med andra erfarenheter inte blir tagna på allvar över huvudtaget. Dilemmat med att lägga för stor vikt vid anekdoter är att det blir svårt att förklara varför folk upplever sig må bra även med i våra ögon sjuka dieter.
Theresa:
Boktips: Naturlig Mat, av Lars Wilson är en bra och faktaspäckad bok.
Intressant recension! Jag har inte planerat att läsa boken själv, och finner ännu mindre anledning att göra det efter din recension. Det du lyckas med är att desarmera (och stundtals pulvrisera) många av dr Dahlvists honnörsord.
Det som är synd med Dahlqvists metoder är att hon inte är öppen för kompromisser när det gäller att möta den gedigna kunskap som ex-vis ni besitter. Det verkar som att det är antingen hennes väg eller ingen väg som gäller. Ett ofruktsamt sätt att arbeta som gör att det inte sker någon utveckling av befintlig kunskap. Hon har målat in sig ett hörn av prestige och hennes försök att försöka få till stånd ett samarbete med dietister med denna svart-vita världsbild kommer att bli mycket svårt. Tyvärr inte helt ovanligt bland läkare att det finns drag av storhetsvansinne.
Sansamp! Om du vill uppfattas som seriös får du nog tona ner lite..Du påstår att Annika D målat in sig i hörnet bl a när det gäller kostråd/dietister?? Vilka var det som gjorde anmälan till Socialstyrelsen mot Annika? Jo, det var en dietist. Så om det finns en viss reservation är väl inte det konstigt? Hälsn Hans M
Det är klart att en större förståelse alltid är bra men om vi tittar oss omkring så är det inte så många som är intresserade av detta,,,,
Intressant dock att se hur olika personer uppfattar din recension.
Själv tycker jag den är positivt hållen, de synpunkter som du för fram är helt korrekta men jag ser dem mera som ett konstaterande än som en sågning.
Vill man ha lite tyngre läsning kan man ju alltid läsa Gary Taubes eller Uffe Ravnskog.
Jag ser inga motsättningar mellan någon - däremot vänder de sig till lite olika publik.
Vill man gå ned 5 kg innan sommaren kan man läsa Annikas bok (eller folder). Och det räcker för många, de är inte intresseade av varför utan nöjer sig med resultatet och kanske blir de också en morot för andra att göra likadant,,,
Vill man dessutom veta mera om varför man kan gå ned 5 kg genom att utesluta kolhydrater så kan man ju istället läsa Taubes.
Eller varför inte båda?
Anonym: Ja, men om du läser bloggen hos dr Dahlqvist så söker hon efter fler som kan sprida LCHF i de "högre leden", bl a dietister. Hon framställer sig som en missionär som med sitt korståg ska upplysa stackars ovetande människor som har en felaktig kunskapgrund. Med den inställningen når man bara de som har en likadan världsbild (svart-vit) el de som tar sin kunskap från populärkulturen.
Tombola: Jag ser Johannas recension som en snällt formulerad sågning. Det är nästan skrattretande att läsa om Johannas synpunkt om Dahlqvists felaktiga koppling mellan margarintillverkning och hjärt- och kärlsjukdomarnas inträde i västvärlden.
sansamp
På vilket sätt är dagens dietister, kostproffessorer och SLV öppna för kompromisser när det gäller att möta den gedigna kunskap som ex-vis Annika Dahlqvist, Uffe Ravnskov, Andreas Eenfeldt, Gary Taubes m fl besitter? Det verkar som att det är antingen tallriksmodellens väg eller ingen väg som gäller. Ett ofruktsamt sätt att arbeta som gör att det inte sker någon utveckling av befintlig kunskap. Kostetablissemanget har målat in sig ett hörn av prestige och ett samarbete med LCHF-rörelsen med denna svart-vita världsbild kommer att bli mycket svårt. Tyvärr inte helt ovanligt bland SLVs "kostexperter" att det finns drag av storhetsvansinne.
Annars, hur tycker du att dagens oficiella kostråd fungerar?
Jag tror inte att allt som Annika just nu hävdar är helt rätt.
Jag skrev just nu för jag är helt övertygad om att hon ändrar sina åsikter vartefter mera kunskaper kommer fram.
Oavsett om margariner ger upphov till hjärt- och kärlsjukdomar så är det en produkt som jag kastade ut direkt då jag såg hur den kom till.
Men om man skall komma frammåt i sitt kunskapsuppbyggande måste man våga göra lite ansatser och testa av dem.
Istället för att kritisera Annika borde nog flera ifrågasätta varför det inom etablissemanget är tabu att forska om LCHF - vad som helst men inte det området skall provas - varför?
Tombola:
Det jag försöker få fram är att Dahlqvists enkla råd inte funkar för alla.
Jag tycker att det är synd att de som inte mår bra av strikt LCHF sällan blir tagna på allvar och ibland på ett förnedrande sätt blir ihopklumpade med kostetablissemanget.
Jag skulle önska att LCHF-anhängare blir mer ödmjuka. Givetvis gäller detta även förespråkare för andra dieter och tallriksmodeller.
Jag håller med om att det finns ett värde i att hålla en bok enkel, men jag tycker faktiskt att Dahlqvist krånglar till det när hon inte vill göra skillnad på olika kolhydrater. Man behöver inte komma fram till vilka kolhydrater som är bäst - men jag tycker att det är väsentligt att erkänna en skillnad dem emellan. T.ex skillnaden mellan socker och stärkelse. Annika Dahlqvist tror inte att det finns en sådan skillnad för friska. Se diskussion på Dahlqvists blogg.
Jag är även skeptisk till att så stor uppmärksamhet läggs på att välja kolhydratgräns i ens livsmedel. Ett bissart exempel är Skaldemans vurmande för burksparris - att de har så låg kolhydrathalt beror ju bara på den höga vattenhalten. Nyttigare och bättre med riktig sparris säger jag, möjligtvis kan man ta lite mindre om man är så känslig för kolhydrater.
Till sist:
Att jag framför kritik mot LCHF är för att jag tror att den kan ligga till grund för något riktigt bra. Livsmedelsverkets tallriks- och margarinmodell däremot är uppbyggd kring ett fundamentalt feltänk.
Kärnfrisk: Jag tar det som en komplimang att du använder mina formuleringar. Ett problem är att dina åsikter inte kommer fram på det sättet. Du kanske inte har egna åsikter? Det är lätt att färgas av vad andra tycker och tänker om man inte har en egen vilja. För mig låter du bara som ett eko och ytterligare en i Dahlqvists koppel som delar hennes avsaknad av sambandsanalys (orsak-verkan).
Hur dagens officiella kostråd fungerar går inte att svara på. Om du menar i relation hur frekvensen av fetma är i allmänhet så kan det vara lätt att tro att det inte fungerar. Men hur vet du att det beror på de allmänna kostråden? Hur vet du att de som har fetma följer de officiella kostråden? Kan det vara så att fetman också beror på en kombination av andra parametrar? Fysisk inaktivitet kanske?
Tombola: Ja jag håller med dig om att öppenheten för LCHF kunde varit bättre även från SLV:s sida. Dock tycker jag att SLV:s rekommendationer ska betraktas som ungefärliga riktlinjer och i verkligheten är det så att dietister och näringsfysiologer knappast håller SLV som det "högsta tänkande organet" inom kost och nutrition.
Något jag inte riktigt håller med dig om är att det faktiskt har gjorts en hel del och fortfarande pågår forskning om lågkolhydratskoster.
Du skrev "jag är helt övertygad om att hon ändrar sina åsikter vartefter mera kunskaper kommer fram". Jag håller delvis med, men tror samtidigt också att åsikterna nyanseras vartefter hennes egen kunskap och förståelse utvecklas inom området. Det är detta som belyses så bra i Johannas recension av boken. Jag tycker redan det skett en hel del anpassningar om man jämför med hur hon var för ett år sedan.
sansamp
För mig låter du som ett eko från kostetablissemanget. Dietister brukar alltid skylla fetman på att folk inte äter enligt tallriksmodellen. Men de frågar sig inte varför de inte gör det. De flesta överviktiga försöker förtvivlat att göra det, men problemet är att det de försöker undvika mest är just det som kroppen behöver mest. Man jobbar så att säga mot naturen när man äter kolhydratrikt och fettsnålt. Tror du det finns någon som verkligen klarar av att äta strikt efter tallriksmodellen? Det är ju säkerligen lätt att sitta på sina höga hästar och påstå att fetman beror på att vi inte äter efter tallriksmodellen, när det troligtvis inte finns en enda människa som klarar av göra det.
Det går visst att svara på om kostråden fungerar eller inte. De fungerar, men de fungerar bara inte som det var tänkt. De fettsnåla kostråden är årsbarn med fetman, sockersjukan och hjärtkärlsjukdomarna. Det är mycket lätt att verifiera. Och att tro att vi plötsligt de senaste 30 åren slutat röra på oss är ju knappast sant. Eller menar du att bytet från skrivmaskin till Word är orsaken till fetman? Att det finns fler gym i dag än någonsin tidigare är väl bara för syns skull då?
Vi har de senaste 50 åren fått inpräntat i oss hur farligt fettet, speciellt det mättade är, helt utan vetenskaplit stöd. Även fast man inte följer tallriksmodellen till punkt och pricka, "vet" de flesta av oss att frukt och grönt är nyttigt. Alla "vet" att fett gör oss feta och sjuka och vi "vet" att kolhydrater och fibrer är nyttiga. Vi äter alltså mer eller mindre efter tallriksmodellen. Problemet är att ju närmare man kommer tallriksmodellen ju fetare och sjukare blir man. Vad ska man då skylla på om inte kostråde?
"Hur vet du att de som har fetma följer de officiella kostråden?"
"Dock tycker jag att SLV:s rekommendationer ska betraktas som ungefärliga riktlinjer"
Först antyder du att fetman beror på att folk inte äter enligt kostråden, men sedan är det inte så viktigt, det är ju bara ungefärliga rekommendationer. Hur ska du ha det?
"...i verkligheten är det så att dietister och näringsfysiologer knappast håller SLV som det "högsta tänkande organet" inom kost och nutrition."
Varför hänvisade då dietister och näringsfysiologer hela tiden till nordiska och svenska näringsrekommendationer? Oavsett vilka argument och fakta de fick framför sig så hänvisades det till NNR och SNR. Alltid. I mina ögon var och är SLV deras gud.
Vare sig Annika eller Skaldeman sitter inne med den absoluta sanningen.
Ingen av dem gör heller anspråk på att göra det.
Inte heller fungerar LCHF för alla och det tycker jag är helt naturligt men för en ansenlig mängd människor fungerar det utmärkt.
Personligen anser jag att LCHF skall ses som en form av medicin om man är diabetiker, överviktig o s v.
I extremfallet tar man till Skaldeman och om inte ens det hjälper får man väl försöka hitta andra vägar eller, acceptera sig som obotlig.
Jag kan ibland oxå tycka att en del LCHF:are går lite till överdrift men säg någon mänsklig verksamhet som inte gör det,,,
Men jag störs inte av småsaker som att inte skilja på varje atom utan ser mera på helhetsintrycket.
Men det finns plats för flera skribenter - på just den här bloggen finns det massor med välskriven info som med en viss komplettering skulle kunna ges ut i bokform,,,
Personligen skulle jag helst vilja se en nätbok - den kan ju ändras efterhand vilket ju inte kan göras lika enkelt i tryckt form.
Kärnfrisk: Du förenklar saker och raljerar över saker som du inte har en aning om. Du generaliserar och tror att etablisemanget är slavar under SLV. Detta är helt uppåt väggarna. Du har sannolikt lyckats stöta på max en procent av de dietister och näringsfysiologer som verkar i Sverige och troligtvis är de kanske inte av den vidsynta sorten. Detta kan förklara din negativa erfarenhet av dessa skrån.
Samtidigt håller jag med dig om att det kan vara svårt att äta enl tallriksmodellen, det är alltså ett pedagogiskt problem. Alla kan bedöma proportionerna men det svåra kan vara att som lekman bedöma vad som är "för mycket" och "lagom mycket" i energiintag totalt sett i förhållande till energiförbrukningen. Det är där näringsfysiologernas m fl kunskap kommer in.
Du kan äta dig mätt och hålla en lång mättnadskänsla med en balanserad kost, som jag kallar den. Det gäller att förstå de olika kolhydratkällorna och lära sig vilka som är bra o mindre bra.
Hade Dahlqvist förstått och lagt större vikt med att förklara det sistnämnda så hade hon nått fram bättre med sin modell.
Kärnfrisk: Du kan väl inte på allvar mena att ett stort antal gym är ekvivalent med att folk rör på sig mycket? Hur ofta tar man sig med bilen idag jfrt med tidigare? Hur ser de sociala mönstren idag jfrt med tidigare? Kommunikationer? Teknisk utveckling, bekvämligheter och ekonomisk standard? Alla undersökningar visar att den totala mängden fysiska aktivitet som tidigare var naturlig blir mindre och mindre. Du drar samma tokiga sambandsanalys som innan med fetma-tallriksmodellen.
Ska vi skylla på tillverkarna trots att vi inte har använt apparaten enligt instruktionsboken?
Börja ta eget ansvar istället, skyll inte på myndigheterna, det är bara du själv som kan ändra dig och ditt sätt att leva.
sansamp
Så du menar att en massa gym växer upp överallt utan att folk använder dem? Varför skulle någon öppna ett gym om folk inte kommer dit för att träna och betala för det? Mycket märkligt resonemang. Visst, mängden av det du kallar naturlig fysisk aktivitet har minskat. Just därför tränar folk mer på gym.
Först påstår du att fetman beror på att människor inte äter enligt tallriksmodellen. I nästa mening ska man ta eget ansvar och inte skylla på myndigheterna. HUR SKA DU HA DET?
Hur många av alla dietister och näringsfysiologer har du stött på eftersom du, enligt dig, har rätt att uttala dig om deras inställning? Vad den enskilde dietisten tycker är i sammanhanget ändå av mindre betydelde, då deras ordförande Rothenberg är totalt avskärmad från verkligheten. Trots det har jag inte hört talas om många dietister som inte förespråkar tallriksmodellen och flytande margariner.
Det du och andra inte förstår är att ger man kroppen rätt råmaterial så fixar den all reglering själv. Man behöver inte tänka ett skvatt på någon energibalans, när de hormonella systemen fungerar som de är tänkta sköter sig allt av sig självt. Energibalansdravlet är bara till för dem som inte har ordning på sitt hormonsystem. Och det är kolhydrater som ställer till det.
Annika med flera beskylls hela tiden av typer som dig för att inte visa ödmjukhet. Men varför ska de det när kostetablissemanget själva inte gör det? LCHFare har länge försökt få till en dialog med kostproffesorer på SLV men blir konstant ratade. Varför visar inte de någon ödmjukhet, herr besserwissersansamp?
Det där med "Nackdelen med att minimera kolhydraterna på det sättet är att man faktiskt blir känsligare för kolhydrater än man var innan." (apropå att Skaldeman förespråkar låg kh-nivå för alla) är väldigt intressant! Det har jag själv sannerligen upplevt. Har ätit LCHF i tre år nu, och går raskt upp i vikt vid "avsteg". Innan övergången till LCHF åt jag massor av kolhydrater med bibehållen (om än hög) vikt, därför känns det "orättvist" att minsta lilla mängd kh numera ger kraftiga utslag på vågen!
Jag har prövat att gå "tillbaka" till GI-kost med bl.a. mer grönsaker, fullkorn osv men då går jag stadigt upp i vikt. Har ca 15 kilos övervikt kvar att bli av med, men det verkar lönlöst...
Har pröva att öka träningsdosen istället, men jag har helt enkelt inte TID att "träna som en gnu" (som en anorektiker sa)...!
Kärnfrisk: "Herr besserwissersansamp" Tack för den titeln :D
Du saknar kunskap om hur verkligheten ser ut. Allt fler sjukdomar som är direkt relaterade till fysisk inaktivitet ökar. Och vad beror det på tror du?
Sen att du liksom andra LCHF:are anser att energibalans är en myt är ytterligare tecken på okunskap. Du säger "man behöver inte tänka ett skvatt på någon energibalans". Nej, det är sant. När man äter LCHF kan man nästan äta tills man är spyfärdig, men det beror på att det höga fettinnehållet ger en sänkt magsäckstömningshastighet och mättnadskänslan håller sig längre, samt att ketosen sannolikt också bidrar till att bedöva hungerskänslorna. Till syvende och sist så beror det ändå på det totala energiintaget i förhållande till energiförbrukningen, med LCHF kan du äta dig mätt med mindre antal kalorier totalt sett, det är föklaringen. Därför är LCHF en bra viktnedgångsmetod och den är lättare att följa än SLV:s råd, det håller jag med om.
Det jag menar är att man inte kan beskylla myndigheterna för riktlinjer som ändå inte följs. Problemet är att många har svårt att införliva instruerade kostråd i sin vardag. Det finns och har funnits så många kostmodeller ute som folk provar till höger och vänster. Vi borde kanske skylla övervikten på alla metoder som finns istället?
Nej jag tror fetman beror på en kombination av för mycket raffinerat socker i livsmedel, hög konsumtion av skräpmat och fysisk inaktivitet. Alla kolhydrater är dock inte raffinerat socker!
"men det beror på att det höga fettinnehållet ger en sänkt magsäckstömningshastighet och mättnadskänslan håller sig längre, samt att ketosen sannolikt också bidrar till att bedöva hungerskänslorna."
Eller så håller man sig mätt längre helt enkelt. När man äter rätt talar kroppen om när den behöver näring genom att signalera hunger. Är man sockerdriven så signalerar kroppen hunger när blodsockret är lågt, oavsett om näring behövs eller inte.
Du får gärna ge exempel på sjukdomar relaterade till fysisk inaktivitet. Och på vad baserar du att jag skulle sakna kunskap om verkligheten? Tror du att bara du besitter de rätta kunskaperna i världen eller vad?
Det är ett välkänt faktum bland LCHF-are att vill man gå ner i vikt fortare så ökar man fettintaget. Man går ner mer på större kaloriintag. Kroppen uppfattar det som goda tider och ser ingen anledning att lagra energi. Börjar du däremot svälta dig så kommer kilona. Det är ingen paradox om man vet hur hormosregleringssystemet fungerar.
Alla kolhydrater är dock inte raffinerat socker, nej, men alla kolhydrater blir till blodsocker, oavsett om de är långsamma eller snabba. Så det har ingen betydelse för hälsan.
Min erfarenhet är att det alltid är de som fortfarande är sockerberoende som tjatar om snabba och lpngsamma kolhydrater. De verkar livrädda för att sluta med sina kära kolhydrater. Typiskt missbrukarbeteende.
Skicka en kommentar