2007-01-25

Trafikljus

Svenska Dagbladet rapporterar att folkhälsoministern nu vill införa trafikljusmärkning av matvaror för att ange hur nyttiga de är. Det gör mig beklämd.

Vi har redan den missvisande nyckelhålsmärkningen av varor och restauranger. Trafikljusmärkningen skulle i princip bli ett tregradigt istället för binärt nyckelhål, där produkter med höga halter totalfett, mättat fett, socker och salt skulle utrustas med "stoppsignal", medan produkter med låga halter istället får "grönt ljus" och, underförstått, kan ätas utan konsekvenser.

Alla sådana här märkningssystem bygger på ett fundamentalt tankefel. Visst skulle det vara bra för konsumenten om det var enkelt att välja nyttig mat. Problemet är att det inte är enkelt; näringslära är komplext, och när man sätter en myndighetsstämpel på en vara sker två saker:

  • Konsumentens beslut blir skenbart förenklat, men till följd av frågans inneboende komplexitet flyttas bara det svåra värderingsbeslutet från konsumenten till den som sätter märkningen. Vi blir alltså utlämnade åt myndighetens kompetens att värdera produkten. Eftersom livsmedels värde dessutom måste bedömas i sin kontext blir värderingen med nödvändighet banaliserande och felaktig, även om myndigheten skulle förmå agera objektivt efter de mest aktuella forskningsrönen (vilket heller inte bör tas för givet).
  • Konsumenten förleds att tro att han inte behöver tänka själv, och upplever att han har ryggen fri så länge han viljelöst väljer efter märkningen. Han blir alltså passiviserad.

Det är ett stort steg mellan att redovisa halten av en ingrediens på en vara och att skriva konsumenten på näsan vad den halten innebär. Vi behöver utförliga innehållsförteckningar på våra livsmedel så att konsumenterna kan fatta rationella beslut. Vi behöver däremot mindre av förledande pseudoförenklingar. Släck därför ned trafikljuset. Och täpp gärna till nyckelhålet också.

DN kommenterar saken i dag i dagens huvudledare. Jag rekommenderar också intresserade att ta del av Henrik Alexanderssons kommentar. Även Dr. Sigvard bloggar i frågan.

Ceterum censeo Livsmedelsverket esse delendam*.

5 kommentarer:

Stig-Björn Ljunggren sa...

Lysande.
Bloggat om detta också, på www.opinion2002.nu
Till kalopsens försvar - mot paternalismen!

Eric sa...

Alla människor har inte förutsättningar till att sätta sig in i allt vad nutritionsvetenskap har att säga. Tyvärr.

Det finns ett behov av någon sorts förenkling, jag är än så länge inte tillräckligt insatt i näringslära för att ifrågasätta något av detta som du skriver eller stoppljusen de ska lansera, men jag tycker att det är något som verkar intressant.

Per sa...

Eric: Förslag till förenkling. Vad åt människan innan elden? Är det du skall äta uppvärmt över 46 grader celcius? Om du inte är attraherad av att äta blod, inälvor, kött från djur som du dödat själv med bara händer och tänder, så innebär det att människans naturliga föda är: rent vatten, färsk frukt, färska grönsaker, nötter och frön. Ingenting annat. 100% RAW PLANT FOOD. Våra förfäder behövde inte veta någonting om näringslära, de behövde bara kunna skilja på en mogen banan från en omogen och det kan du med.

Johanna Söderlund sa...

Ja, det är ju ganska avancerat med kost. Men att livsmedelsverkets rekommendationer genomsyrar samhället gör det svårare ändå att få en objektiv uppfattning. Sen finns det ett antal dieter som löser något av de uppkomna hälsoproblemen - men de flesta skapar istället andra problem.

Det konstiga är att livsmedelsverket inte behöver ha några belägg för sina kostrekommendationer. Detta är mycket tydligt med t.ex. deras kostråd till diabetiker; det finns lyckade behandlingsformer för diabetiker men tydligen duger inga studier som bevis. Visst är det som du säger att gemene man skulle tjäna på förenklingar, men den springande punkten är att myndigheter är dåliga på att göra dem - och dåliga förenklingar är värre än inga alls, anser jag.

Eric sa...

Per: Om jag nu ska gå och plocka svampar och bär med mina bara händer och tänder skulle jag få två problem: jag skulle inte kunna bo kvar i Umeå längre och jag skulle inte ha tid till att utbilda mig eller vad annars jag skulle kunna tänka ha för mig förutom att samla mat. Jag vet inte om jag är beredd att ta det steget riktigt än.