Är frukt ursprunglig föda?

Frukt brukar ofta betraktas som själva definitionen på ursprunglig föda, och som själva definitionen på nyttig mat. Eftersom många frukter är så tilltalande med sina söta smaker, starka färger och fina former så kan det förstås verka som att fruktätande är något av en mänsklig instinkt.

Vad som är instinkter är i och för sig svårt att veta eftersom människan i så stor utsträckning påverkas av kulturella faktorer. Den nyttiga ursprungliga maten låter sig inte härledas genom att fundera på vad som är vackert och smakar gott i munnen; i så fall skulle vi kunna landa i att beteckna lösgodis som vår "naturliga föda". Drastiskt, måhända, men faktum är att på många sätt är dagens förädlade frukt mer lik lösgodis än den icke förädlade frukt som funnits tillgänglig för oss under större delen av vår utvecklingshistoria!

Jag tror också att vi i viss mån har en instinkt att attraheras av färger och former, och att den hänger samman med att vi ätit mycket frukt under vår utvecklingshistoria. Jag tror inte att det är någon slump att människan har ett mycket gott färgseende; rovdjur brukar inte ha något färgseende alls.

Däremot håller inte hypotesen om fruktens ursprunglighet och nyttighet. Tänk på en frukt, nästan vilken som helst; dina förfäder har aldrig ätit något liknande. Ingen Homo Habilis har någonsin sett en vattenmelon.

Frukt är i sin naturliga form ofta ganska ful jämfört med de former som vi är vana vid. Ta vattenmelon, banan, persika och tomat som exempel; vattenmelonen är en hårt förädlad form av den vilda Tsamma-melonen, vars kött snarare liknar den moderna vattenmelonens skal. Alla kultiverade bananer är kärnfria, de små fröna är sterila. De vilda motsvarigheterna ser ut så här - små, oätliga frukter späckade med stora, hårda frön. Den vilda persikan är mycket mindre och bittrare än den förädlade. Inte heller tomatens ursprungsformer har några större likheter med de vi ser i affären. Och skillnaderna är inte bara visuella - förstås. Alla dessa har givetvis också helt andra näringsinnehåll än sina vilda motsvarigheter. Med detta menar jag inte att all modern frukt automatiskt ska betraktas som onyttig mat, men det finns inte heller någon anledning att okritiskt hylla frukt med argumentet att det är naturligt. Den får alltså inget frikort; vi får försöka analysera frukterna individuellt.

För givetvis finns det också skillnader mellan frukter och frukter. Kvitten (som knappt kan ätas rå), den beska grapefrukten och det lite besvärliga granatäpplet är tre exempel på frukter som jag rankar högt; de liknar mer de ursprungliga formerna, de är inte lika söta - och de två senare har också ett tydligt forskningsstöd. Någonstans i andra änden av skalan har vi saker som gröna vindruvor och meloner. (Webbserien XKCD gör ett skämtsamt diagram där frukterna rankas efter smaklighet och besvärlighet; ur nyttighetssynpunkt är det nog ändå nedre vänstra kvadranten som är mest intressant. Undantaget är de nyttiga och oförädlade vilda bären!)

Många vegetarianer och frukterianer har dragit fruktens påstådda nyttighet till sin spets och de förespråkar kopiösa fruktlass. I och med det förkastar de alltså allt animaliskt som vi ätit under miljontals år, men postulerar helt godtyckligt att det mest naturliga för oss är att äta livsmedel som funnits tillgängliga i bara något hundratal år. Tillgången på frukt har ju också under vår utvecklingshistoria varit säsongsberoende.

Jag är egentligen skeptisk till uttrycket "naturlig föda". Det kan leda till missuppfattningen att allt i naturen är nyttigt, t.ex. giftiga växter. Korrektare är att betrakta en kost som naturlig för att den är följden av adaption till en kontext. Ursprunglig föda är därför en bättre utgångspunkt än naturlig föda men det säger förstås inte att moderna livsmedel med nödvändighet är skadliga. Det bör vi studera - även om det är intuitivt naturligt att vara mer misstänksamma mot livsmedel ju längre de ligger från ursprunglig föda.

Felsynen på vad som är naturlig mat hänger kanske i viss mån samman med missuppfattningar av vårt ursprung. Många tror att våra närmaste släktingar är vegetarianer, men de är i själva verket allätare. Vår närmaste släkting schimpansen äter vegetariskt tills stor del, men 5-10% av schimpansens naturliga kost består av animalier - primärt insekter - och schimpansen jagar och äter också andra mindre apor. Fysionomiskt ser man också anpassningar; vår käkstruktur, för att ta ett exempel, är typisk för allätare, och vårt tarmsystem liknar mer de allätande grisarnas än de hos både utpräglade rovdjur och växtätare.

Jag anser alltså inte att frukt - till skillnad från t.ex. naturligt animaliskt fett - generellt kan betraktas som ursprunglig föda. De flesta frukter är så förädlade. Men är då vår moderna frukt nyttig? Det ska jag fortsätta diskutera i kommande inlägg, och vi ska ta upp olika aspekter som besprutning och den sedan länge utlovade fruktosen.