Stephan Rössner och Piltsons kommentarer

Under många år är det Stephan Rössner som har gällt som landets ledande expert på fetma. Hans böcker är storsäljare, han figurerar flitigt i media och medverkar också i Aftonbladets bantningssite Viktklubb. För närvarande verkar han som överläkare på överviktsenheten i Huddinge, dit gravt överviktiga kommer för att få hjälp.

Och i och med detta har bocken satts till trädgårdsmästare i örtagården.

Ett faktum som fäller en första skugga över professor Rössners objektivitet är att han innehaft en professur bekostad av mjölkfrämjandet.

På överviktsenheten försöker han uppnå resultat genom att styvnackat tillämpa livsmedelsverkets kostråd, med hälsovådligt lättmargarin till grönsakerna och allt vad därtill hör. Det finns, anmärkningsvärt nog, ingen offentlig statistik att tillgå över hur det går för dem; utifrån det allt ökande antalet magsäcksoperationer kan man dock misstänka att resultaten av kostomläggningar är föga imponerande. Riskfyllda magsäcksoperationer och pulverdieter är nämligen Rössners plan B.

Livsmedelsverkets kostråd är (utöver sina andra brister) i praktiken inte effektiva mot överviktsproblem; detta har gång på gång tvingat Rössner att ta till kirurgiska ingrepp och ställa upp tveksamma hjälphypoteser för att försvara sin metodik - vilket har gjort honom till en veritabel citatmaskin:

"det har ingen betydelse för vikten om man äter fett eller hallonbåtar"

säger han till exempel med hänvisning till kalorihypotesen, enligt vilken kroppen hanterar all föda på samma sätt, oavsett källa. Då bortser han emellertid helt från att kroppens metabolism är hormonstyrd och att olika födoämnen metaboliseras på olika sätt (för övrigt ämnet för nästa inlägg).

"man måste stå ut med lite hungerkänslor"

är rådet han har till barn som behöver gå ner i vikt. Förutom cynismen reagerar man också på hur fullständigt fel han har. I praktiken fungerar inga svältkurer i längden, eftersom - återigen - metabolismen är hormonstyrd och inte viljestyrd. Man måste inte stå ut med hungerkänslor, man måste tvärtom tillgodose dem på ett bra sätt för att komma till rätta med övervikt.

Det skulle förstås vara förmätet att göra sig lustig över den arme professor Rössners sisyfosarbete om det inte vore för det faktum att det finns alternativa metoder som fungerar bättre. LCHF-baserade kosthållningar, som inkluderar naturligt mättat fett, har i många sammanhang funnits vara effektiva bantningsmetoder - förutom att de ger positiva hälsoeffekter i övrigt - men överviktsenheten tar dem inte ens under beaktande.

Det här är emellertid inte rätt plats för en uttömmande kritik av Stephan Rössner; den platsen har nämligen länge varit, och kommer förhoppningsvis även i fortsättningen att vara Bo Piltsons utmärkta blogg Piltsons kommentarer som med såväl humor som stor idoghet bemöter Rössners många felaktigheter. Jag rekommenderar alla intresserade att ta del av både Rössnerkommentaren och SLV-kommentaren av samme skribent, där denne rider till storms mot felaktigheter som livsmedelsverkets står för.