2007-10-10

Vad gör en kosthållning bra?

Låt oss för ett ögonblick reflektera lite kring nyttobegreppet; vad är det i en kosthållning som gör att den kan betraktas som nyttig? Förenklat så skulle jag vilja framhålla två huvudsakliga komponenter:

  1. Hur väl kosten uppfyller näringsbehovet
  2. Hur kosten påverkar blodsockret

De är inte oberoende av varandra - det går t.ex åt mer mineraler vid blodsockersvängningar, och högt insulin ger större behov av krom - men båda är nödvändiga och ingen tillräcklig för att en diet ska vara bra och fungera i längden.

Näringsbehovet först. Många har svårt att få i sig alla vitaminer och mineraler de behöver, och problemet är just att maten är så näringsfattig.

Kött, fisk och ägg är alla mycket näringstäta och näringsbehovet blir lättare att uppfylla med sådana inslag i huvudmåltiderna. Spannmål och bönor ger mycket energi, men i förhållande till energimängden ganska lite näring, även fullkornsvarianterna. D-vitamin-, järn-, folat- och magnesiumbrist är mycket vanliga hos svenskar, och beror i stor utsträckning på lågt intag av animaliska produkter. Folat finns det gott om i lever och äggula, förutom i grönt. (Folats motsvarighet i tillskott är folsyra.)

Problemet att tillgodose näringsbehovet kan också formuleras om som problemet att äta tillräckligt näringstätt, med andra ord att undvika att den nödvändiga matvolymen och därmed energimängden blir orimligt hög.

Den konstlade lösningen på detta är pulverdieterna - t.ex Nutrilett och Herbalife. De sägs innehålla allt man behöver, och innehåller förvisso de flesta mineraler och vitaminer. Men är det verkligen så enkelt?

Nej, långt ifrån. För det första så finns det en del vitaminer som vi inte får någon hälsofördel av från tillskott, som t.ex C-vitamin. Folsyra ger dålig effekt förutom för ryggmärgsbråck, medan A-vitamin är direkt skadligt. Mineraler är generellt lättare att ta upp än vitaminer, men de kräver naturligt fett för att upptaget ska fungera - och fett är det mycket snålt med i pulvren. Exempelvis så blir kalciumupptaget bäst i kombination med animaliskt fett och vitaminerna A och D.

Blodsockerfrågan så. Många populära dieter verkar ha glömt näringsbehovet helt, och är i stället främst inriktade på att jämna ut blodsockret (även om många misslyckas med det också). Ett jämnt blodsocker är också det som snabbast ger effekt på välmåendet, det brukar ta längre tid innan en näringsbrist fylls på så pass att man mår bättre.

Normalkosten utgör en berg-och-dalbana för blodsockret. Det leder till humörsvängningar i det korta perspektivet och sjukdomar i det längre; faran med både högt blodsocker och högt insulin är att det ger inflammationer i blodkärlen.

Ett första steg och en bra grund för alla är att undvika margariner och transfetter eftersom de försämrar blodsockerkontrollen.

De populära dieterna har klart olika sätt att ta itu med blodsockerproblemet. Många förespråkar numera att man ska äta långsamma kolhydrater, alltså äta kolhydrater som får blodsockernivån att höjas långsamt efter måltiden. Det är en bra grundregel, men i praktiken råder många missförstånd:

  • Vanligt grovt bröd är inte långsamt; det krävs hela korn eller en stor del surdeg.
  • Mat med lågt GI mättar inte lika bra för stunden; om det kompenseras med en större portion kan den glykemiska belastningen ändå blir högre i slutändan.
  • Blodsockerhöjningen kan inte beräknas som en funktion av enbart vikt och GI för de kolhydrater man äter; den är också situationsberoende: om magsäcken är tom, i vilken ordning man äter maten, etc.

Dessutom finns ganska stora individuella skillnader i hur olika kolhydrater påverkar blodsockret; alla långsamma kolhydrater är i själva verket inte långsamma för alla.

Många tror att man t.ex. kan ersätta en portion parboiled ris med en halv portion bönor och en halv portion potatismos och få samma blodsockersvar - detta eftersom parboiled ris har medelhögt GI, potatismos högt och bönor lågt. I själva verket är det det högsta GI:t på tallriken som i störst grad styr blodsockersvaret, inte medelvärdet av GI. I exemplet ger den tillförda potatisen störst effekt på såväl blodsocker som insulin. Detta är möjligen en något kontroversiell hållning, men om du vill hålla dig mätt länge så är mitt råd: ät inget högglykemiskt alls.


En annan missriktad lösning på blodsockerproblemet är rådet att äta ständiga mellanmål (6 gånger om dagen). Tanken är att blodsockret ska fyllas på kontinuerligt så att man aldrig mår dåligt av blodsockerfall. Det svåra blir dock att äta tillräckligt lite per gång, och att inte missa något mellanmål. Det kan också vara mycket frustrerande att inte få äta sig mätt ibland och att behöva äta när man inte känner för det. Det är mycket bättre att lyssna efter kroppens hunger- och mättnadssignaler. Småätande ökar också risken för försämrad tandhälsa och förstoppning (tarmrörelserna sätts igång när man blir mätt).

Motion är nästa patentmetod för blodsockerkontroll. Genom att träna minskar blodsockret, men effekten är kortvarig. Träning kan minska blodsockret på grund av ökat energibehov men träningen ger också glukagonutsöndring vilket tvärtom höjer blodsockret, en effekt som är olika tydlig för olika personer. Medan vissa blir vrålhungriga efter sitt träningspass, kan andra klara sig bra ett par timmar - motion kan i det här avseendet snarare betraktas som ett sätt att hålla sig mätt längre, än som ett sätt att sänka ett redan högt blodsocker.

En annan metod är att öka på proteinmängden, något som t.ex Paulun och Zondieten rekommenderar - detta för att sänka matens glykemiska belastning. Proteiner mättar bra både på kort och lång sikt, och högt proteinintag har i studier funnits ge bra viktminskning. Men - om man äter mycket proteiner höjs blodsockret, i synnerhet av snabbupptagna proteiner från t.ex mjölkprodukter och fluffig äggvita. Det finns också nackdelar med att samtidigt ha högt proteinintag och lågt fettintag då upptaget av näringsämnen blir dåligt.

Högt fettintag då? Fett höjer knappt blodsockret alls och därmed minskar risken för att det ska ökas för mycket och sedan sjunka för lågt. Fett mättar länge, men i kombination med snabba kolhydrater kan det gå fel ändå. För även om fettet signalerar mättnad kan kolhydraterna ge hungersignaler. Kanske blir det så att magen är mätt ett par timmar senare men huvudet vill ha mat. Återigen gäller att vi är olika, för vissa är även långsamma kolhydrater för snabba.

Den magra formen av stenålderskost (enligt Lindeberg) tycker jag är bra på att lösa näringsbehovet (om den inte är mycket mager vill säga), men lyckas sämre med det andra kriteriet; den magra maten plus all frukt och nötter ger lätt sug och jobbiga hungerkänslor. (De stora volymerna mat och det magra köttet ger också relativt dyra matinköp.)

Så finns förstås vissa dieter som varken är bra på att hålla jämnt blodsocker eller tillföra näringsämnen. Livsmedelsverkets tallriksmodell till exempel har sin grund i att vara billig mat, och viktväktarnas grundmål ligger i att gå ned i vikt. Om maten sedan uppfyller några högre krav än att vara enkel stapelföda eller om viktnedgången bara består av nedbrutna muskler verkar inte ingå i ekvationen.

Livsmedelsverksdieten försöker ge sken av att upppfylla näringsbehovet, men i praktiken är det orimligt, trots att den rekommenderade dagsdosen av flera näringsämnen är lågt satt, t.ex. D-vitamin. Saltintaget blir för högt och järnintaget tillgodoses bara genom dagliga leverpastejsmörgåsar enligt SLVs eget matsedelsförslag.

För mig är en stenålderskost åt det fetare hållet idealisk. Då uppfylls näringsbehovet samtidigt som jag får ett jämnt blodsocker. Om jag snålar med frukt, rotfrukter, nötter, frön och mjölkprodukter så får jag en kontrollerad aptitreglering och mår som bäst; andra klarar av sånt bättre och vissa behöver det nog för att hålla upp aptiten. Man får prova sig fram lite, sötsug och brödsug ger ledtrådar.

En fungerande kosthållning ska förutom att uppfylla de två kriterierna ovan förstås också fungera i praktiken, och vara uthärdlig. I den stora jämförande studien från i våras syntes stor skillnad i avhoppsfrekvens, och klart minst avhopp gjorde atkinsdeltagarna. Avhoppen var dubbelt så många från de fettsnåla dieterna, kanske berodde det på mindre god mat och att många får kämpa med sin karaktär. Fettsnåla dieter brukar ge sötsug och fungerar därför inte så bra i längden.

Som jag nämnde i inledningen orsakar mat som ger högt blodsocker en inflammation i blodkärlen, och då behövs mer vitaminer än annars. Man får även ett ökat behov av Krom. Om man har för högt blodsocker och byter till LCHF så får man lägre behov av vattenlösliga vitaminer - som C-vitamin och folat - eftersom det inte längre behövs lika mycket skydd mot radikalbildning i blodet (blodsockerhöjningen kommer nämligen minska).

Näringsbehovet är alltså inte konstant, utan beroende på matens karaktär. Om man äter mycket omättat fett (till skillnad från mättat fett som saknar dubbelbindningar) behövs mer mineraler och fettlösliga vitaminer som t.ex A-vitamin, D-vitamin och Selen.

Vi sammanfattar: några grundkrav på en bra kosthållning är att den ska förmå att ge ett jämnt blodsocker, samtidigt som den inte ska ge upphov till några näringsbrister. Det finns olika angreppspunkter på näringsbehovet, antingen kan man öka sitt näringsintag eller minska sitt näringsbehov.

37 kommentarer:

Daniel W sa...

Mycket informativt. Man tackar!

Anonym sa...

Väldigt bra skrivet. Enligt din beskrivning äter jag ganska nära fet stenålderskost. Använder dock mycket grädde i matlagningen. ;-)

Anonym sa...

Mycket bra sammanfattning! Det är nog viktigt att man ger sig tid a prova fram en kost man trivs med, som samtidigt ger de önskade nyttoeffekterna. Tänk vad bra det vore om man kunde få vettig hjälp av vidsynta dietister här, och kanske relevant koll av blodvärden för att se att de viktigaste behoven blir tillgodosedda. Att var säker på att man äter rätt är också en hälsofaktor.

Anonym sa...

Lindeberg har inte studerat någon stenåldersdiet, och hans tro på den magra stenåldern delar vi ej. I övrigt fick vi lära oss mycket här. Bor du inte i Uppsala? Som nyutnämnd "lös tyckare" bör du lägga upp en serie föreläsningar, som kunde erbjudas personalen på Livsmedelsverket.

Anonym sa...

"Oberoende expert" kanske är ett bättre uttryck? :)

Anonym sa...

Jag har haft en hel del personlig kontakt med Lindeberg ända sen det var nytt med paleodiet för drygt ett decennium sedan och antalet svenska paleodietare kunde räknas på ena handens fingrar. Jag påstår bestämt att han tillfört väldigt mycket till kunskaperna om vår föda sett i ett evolutionärt perspektiv.
Forskning måste kunna bedrivas från olika utgångspunkter. Att på förhand bestämma sig för vad som är rätt eller fel leder in i en återvändsgränd. Om Piltson inte gillar Lindebergs forskning så är det honom fritt, men använd pronomet "jag" istället för "vi" eller ange vilka som ingår i "vi". Jag hör inte dit.

Anonym sa...

Fråga:
Kan man alltså få högre blodsocker av att träna? Bör man låta bli då?

Johanna Söderlund sa...

Piltson:

Stenålderskost har i många sammanhang blivit synonymt med Lindebergs modell, därför ville jag ta upp den. Jag tycker inte att hans modell är en trovärdig stenåldersdiet, men det är inte heller bacon och gräddsåser som LCHF-are ofta äter.

Jag måste också hålla med Hans om att Staffan Lindeberg tillfört mycket. De flesta av mina hälsoproblem blev bra när jag provade hans modell.

Jag tror att LCHF-kost till stor del är nyttig av samma anledning som han fått bra resultat - alltså på grund av uteslutning av spannmål, gluten och andra konstigheter.

Lindeberg har gjort en mycket intressant studie på diabetiker, tyvärr har jag inte hunnit skriva om den än.

Tack för komplimangen, men jag tycker att livsmedelsverket gott kan läsa och lära från min blogg precis som ni andra :-)

Johanna Söderlund sa...

karin:

Det jag försökte säga är att träning främst ger kortvarig effekt på blodsockret. Jag tror inte att det är någon risk att du får långsiktigt högre blodsocker av att du tränar regelbundet, åtminstone inte för högt blodsocker.

Intressant fråga dock. När man tränar och blir högröd i ansiktet så har man högt blodsocker - så man kanske skulle undvika det. Man känner sig ju lite hög då nästan.

Förr blev jag ofta högröd vid träning, sen jag börjat med fetare kost har jag bara blivit halvröd nån enstaka gång.

Det är svårt att säga något generellt, träning ger ju olika effekt på blodsockret beroende på hur man äter och hur man tränar.

Anonym sa...

Vi har två problem med Staffan Lindeberg. 1) De folk han studerat är primitiva jordbrukare, knappast representative för äldre stenåldern, som antas ha gett oss det evolutionistiska arvet. 2) Han hör till dem som varnar för mättat fett men medger att kokos hör till standardkosten där på öarna, vi kan inte se hur det hänger ihop.
Men att hans bok innehåller en massa intressant som inte finns på svenska på annat håll vill vi inte förneka.

Johanna Söderlund sa...

Piltson:

Jag håller med, det är inte så representativt, men att deras hälsa är så bra trots högt kolhydratintag är intressant. Frågan är om deras gener är märkbart annorlunda än våra eller om det framförallt är skillnader i miljö, alltså tidigare matvanor och så.

Angående mättat fett håller jag med, det går inte ihop.

Det som irriterar mig mest är att han skriver att allt fett (förutom möjligtvis omega-3) leder till åderförkalkning och dessutom att det inte råder någon tvekan om det. Det är lätt att tro på någon som formulerar sig så.

Jag undrar om han har ändrat sig på den punkten.

Anonym sa...

Staffan Linderg har en plattform att arbeta från. Han måste ta ett steg i taget för att inte "göra sig omöjlig" och förlora plattformen, vara diplomatisk. Det har han sagt till mig. En forkare måste se till att bli beviljad forskninganslag.

Folket på Kitava hade jams som stapelföda. Det har man haft i jamsbältet i västafrika i minst 30000 år också. Det finns många folk som utnyttjar lättillgänglig stärkelse på olika sätt. I sydostasien t ex använder man sago (märg i trädstammar). Man brukar främja sagopalmernas växt, men knappast odla. Sådant främjande av olika växter under paleolitisk tid finns belagt från olika håll, t ex på brittiska öarna främjade man hasselbuskar. Australiens urinvånare använde bränder för att förändra både flora och fauna till sin fördel. Steget från sådan hantering till Kitavas jordbruk är inte så långt.
En svensk doktorand för ett par år sedan tittade på vad folk åt på 5 ställen i Sverige Gotland och Baltikum under senpaleolitisk/tidigneolitisk tid, genom att undersöka ämnen i tänder som hittats. Vad hon såg var att man hade sin favoritföda som man åt mycket av. En baltisk befolkning åt mest insjöfisk, trots att det fanns gott om älg. På Gotland (Ajvide) fanns en griskult att döma av lämningar, men man åt nästan enbart säl.
Att säga vad exakt som är stenålderskost eller paleolitisk kost är omöjlig. Om man under en kristid med befolkningsflaskhals klarat sig bättre genom att kunna äta något som det fanns god tillgång till, så har antagligen en större del av oss blivit väl anpassade till det, men kanske inte alla, kanske en annan grupp haft ett annat sätt att klara krisen och sedan har generna blandats efter det. Det kan vi inte veta.
Alltför många spår är försvunna eftersom havsytan är 50 m högre än under den istid som varat under stor del av homo sapiens utveckling. Om våra förfäder bodde vid havet huvudsakligen, kan vi bara gissa vad dom åt.

Anonym sa...

Hej
Tack för svar. Anledningen till min fråga är också den fråga jag ställt på Kif under rubriken Vad hände? och jag undrar fortfarande.
Länk, fast jättelång.

http://kolhydrater.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=91e14ef8-fd88-4333-a32e-c1dca1704112

Johanna Söderlund sa...

Karin:

Korta svaret, ät inte snabb energi före träningen och lyssna på kroppen. Långa svaret på kolhydraterifokus.

Anonym sa...

"För det första så finns det en del vitaminer som vi inte får någon hälsofördel av från tillskott, som t.ex C-vitamin."

Que?

Vad har du för källa till det påståendet?

Johanna Söderlund sa...

Glennart:

Jag har skrivit om det förut.

Anonym sa...

Aha!

Det var i linje med vad jag trodde, antioxidanter överlag suger, men det var just c-vitaminen jag reagerade på. Fast den hade ju inte visats skadlig!

Anonym sa...

Tack för svar!

Anonym sa...

Hans: "Han måste ta ett steg i taget för att inte "göra sig omöjlig" och förlora plattformen, vara diplomatisk. Det har han sagt till mig. En forkare måste se till att bli beviljad forskninganslag."

Svårt att förstå. En forskare som medvetet skriver dumheter för att få anslag kan väl inte tas på allvar på någon punkt överhuvud taget?

Lindeberg verkar vara en sympatisk typ, har sett honom på TV, men nu tappade jag (JAG alltså) den sista respekten för honom.

Johanna Söderlund sa...

Piltson:

Jag håller med, jag förlorar också respekten för Lindeberg av att höra hans syn på det.

Även om det ligger något i det så har man ändå ett ansvar att försöka vara opartisk och förmedla sanningen. Det han däremot borde göra isåfall är väl att linda in det lite och säga att man inte vet.

Jag blir lite arg också eftersom jag tar det personligt, han lurade mig rätt länge angående farligheten med det mättade fettet.

Anonym sa...

Ett förtydligande: Vad Staffan Lindebergs sa om att vara försiktig, handlade inte om fetter utan om paleodiet allmänt. Det var på den tiden när det var uppkäftigt att ens förespråka ett evolutionärt perspektiv på födan. Vad han har för inställning idag vet jag inte.

När man forskar behöver man söka sig fram. Det går inte att bestämma sig för vad som är rätt eller fel och sedan försöka bevisa det. Ännu är det ingen som vet säkert vilken föda som är "rätt". Och alla individer har säkert inte samma förutsättningar.
Jag tycker tyvärr att det känns som om det finns lite religiösa drag hos en del lchf-förespråkare. Sådant leder bara in i återvändsgränder.

Johanna Söderlund sa...

Hans:

Ja det är sant, jag förstår vad du menar.

Jag håller med om att det finns religiösa drag hos många LCHF:are. Religiösa drag verkar vara vanligt inom många olika dieter i och för sig, åtminstone de som skiljer sig märkbart från "normaldieten".

Kanske beror det också på en oförståelse för vad dieter kan påverka. Det måste kännas magiskt med vissa effekter eftersom folk inte förstår vad det är som händer. Och om de rätta effekterna som de hört talas om inte infinner sig så följer de bara mallen ännu nogrannare.

Anonym sa...

hans
Om Lindeberg faktiskt har sagt det du säger att han har sagt är det vill inte så snällt att lägga ut det på nätet för oss alla att läsa och få honom att framstå som en idiot.
Man kanske skulle tipsa honom om att alla inte är att lita på

Anonym sa...

Anonym: Det är klart att Lindebergs namn kanske blir en aning nedsvärtat, men i sak är det ju sant... Om man vill få anslag måste man anpassa sig.

Det vore lätt för mig, som arbetar med något helt annat, att peka finger. Men det är inte konstruktivt, frågan vi bör ställa oss är varför forskare inte kan vara "obekväma".

Forskning som rör kost och hälsa bekostas i stort av industriintressen som måste hållas nöjda. Så verkar det vara över hela världen.

De få som vågar höja rösten emot rådande dogmer blir förlöjligade eller ignorerade, vare sig det de har att komma med är solid vetenskap eller flummiga teorier.

"Money talks, people mumble."

Anonym sa...

Som vanligt mycket välformulerat !
Hans M

Anonym sa...

Varför anser du att gräddsåser är dåliga (att bacon är det är mer förståeligt)?

Johanna Söderlund sa...

Anonym:

Gräddsåser innehåller mycket laktos och mjölkprotein. Läs gärna mitt inlägg om mjölk vad det finns för nackdelar med det.

Vi reagerar olika på grädde, många får problem med ökad aptit på grund av insulinhöjningen som blir.

Ulrika sa...

Hej igen Johanna!

Din senaste kommentar på min blogg om serotonin är intressant. Om du skulle hitta mer vetenskapligt underbyggd och hyfsat lättbegriplig information i form av vetenskapliga artiklar et.c. om detta får du gärna tipsa mig.

Forskarna har en teori om att många personer med IBS har just onormalt hög serotoninhalt i matsmältningssystemet. Detta kan ju förklara varför det är så komplicerat med att behandla med SSRI-preparat. För vissa funkar det (främst för dem med förstoppnings-IBS), men vissa kan funka även vid IBS-D. Jag har bara testat ett sådant preparat men jag blev så sjuk av det så jag ville inte fortsätta. Dessutom vet jag ju nu att det inte är förstahandsvalet vid IBS-D. Men min läkare var inte så värst kunnig på området heller. Hur som helst, även om biverkningarna av sådana preparat oftast försvinner efter några veckor så ville jag inte experimentera. Dessa mediciner påverkar ju hela kroppen och jag kände en klar negativ påverkan även på mitt sätt att tänka. Nej, jag tror det medicinerna absolut har sin plats när det gäller att behandla depression och liknande, men för att behandla IBS krävs mer målinriktade preparat. Man vill ju ha en medicin som kan påverka serotoninhalten i matsmältningssystemet utan att påverka halten i övrigt i kroppen. Det är ju den klara fördelen med loperamid. Nu har den ett helt annat verkningssätt, men vad jag menar är att den verkar i princip helt lokalt på mag-tarmkanalen och därför får man inte biverkningar i övrigt i särskilt stor utsträckning.

Läste bara lite snabbt på den blogg du hänvisade till och jag tycker väl att de exempel som nämndes inte är så praktiskt användbara. Visserligen har jag alltid varit kvällspigg och morgontrött men ändå. Att undvika ljus et.c. för att sänka serotoninhalten i mag-tarmkanalen skulle ju förmodligen medföra en klar risk att man får för låg serotoninhalt även i hjärnan och drabbas av depressionsliknande symptom. Och det känns ju inte kul heller - jag som älskar att vara ute och promenera et.c.

Men på det stora hela så är det intressant och jag *tror* att läkemedels industrin jobbar med idén att målrikta serotoninmedicin för matsmältningssystemet.

Ulrika sa...

Förresten, personen på bloggen du hänvisade till nämnde ju lite olika typer av mat som påverkar honom positivt och negativt. Har du koll på vilka födoämnen som skulle verka positivt resp. negativt vid för hög serotoninhalt i tarmen?

Om man skulle äta mat som minskar serotoninhalten i tarmen hur gissar du att det skulle påverka resten av kroppen, humöret et.c.?

Exakt vad gör serotoninet i tarmen? Kan det vara så att mängden serotonin kan vara kopplad till typen av IBS också så att t.ex. personer med förstoppnings-IBS har för lite, personer med IBS-D har för mycket och personer med alternerande IBS har ojämna nivåer?

Ulrika sa...

På IBS-forumet som är relaterat till de kostregler jag följer finns en avdelning som heter IBS research library. Där finns rätt många artiklar om IBS ifall du är intresserad. Hittade bl.a. följande:

Intestinal serotonin signalling in irritable bowel syndrome

Det finns sökfunktion på sidan och så kan man ju köra sökning via google + site:... också förstås.

Adressen till sidan är: www.helpforibs.com och du kan klicka dig fram till forumen via Message-Boards-rubriken.

Ulrika sa...

Hehehe, det här blir nog sista kommentaren för idag. :)

Två saker jag inte riktigt fattar. Det ena är följande påstående återigen från bloggen du hänvisade till:

"Foods that mess up my digestion and thus raise my serotonin:..."

Vad är hans problem då? För det låter ju inte som om det är matsmältningen i sig. Han säger ju att viss mat sabbar matsmältningen och därför får han hög serotoninhalt. Och hur påverkar detta hans mående i övrigt då? Jag trodde att det var tvärtom - att serotoninet påverkade hans mage så den blev kass och att han därför ville komma åt serotoninet, men det verkar ju inte så på detta påstående.

Och det andra påståendet:

"High histamine: to keep histamine high, just keep eating little bits of gluten"

Om man är glutenintolerant är det ju inte så smart att äta gluten. Det vet ju t.o.m. vanliga läkare. ;) Det kan ju leda till läskiga följdsjukdomar som cancer till och med.

Ulrika sa...

Näpp, det blev en kommentar till... Kan du se något vettigt i detta alls (återigen från serotonin-bloggen):

"If a celiac keeps eating gluten on a regular basis, they will not get bad digestion problems because they are constantly in a hypoglycemic state. They will still be doing damage to their intestines, but because their stomach acid is working correctly, it will be hard to notice any major problems.

HOWEVER, if a celiac stops eating gluten…the overpowering effects of serotonin take over and their stomach acid drops. This will lead to major digestion problems."


Det här stämmer ju inte alls med hur det funkar för de flesta människor. Det finns absolut dold glutenintolerans, d.v.s. att man inte märker av några symptom när det gäller matsmältning, näringsupptag et.c. och detta kan t.ex. upptäckas om en person har svårt att bli gravid. MEN, å andra sidan så är det ju så att de allra flesta som får diagnosen glutenintolerans blir bra på glutenfri kost, och det gäller både läkningen av tarmslemhinnan och symptomen man haft. En annan sak jag inte förstår är att han påstår att hög serotoninhalt ger låg magsyrahalt, fast många vuxna med glutenintolerans kan ha problem med halsbränna et.c.


Många frågetecken alltså. Nu skall jag sluta läsa den där bloggen för idag så det inte blir fler kommentarer för denna gång. ;)

Ulrika sa...

Enligt en artikel i illustrerad vetenskap från 2004 tros IBS ha att göra med ett UNDERSKOTT av serotonin i tarmen vilket går emot min intuition och det jag snappat upp på andra ställen totalt.

Johanna Söderlund sa...

Ulrika:

Jag tycker det verkar väldigt spännande med serotonin, jag håller på och skriver ett inlägg om migrän vilket har med serotonin att göra.

Jag tror att problemet för de flesta med IBS är att serotoninnivåerna växlar för mycket, ungefär som blodsockernivåer. Det är bra med en jämn nivå någonstans mittemellan. I hög utsträckning verkar blodsocker och serotonin ha med varandra att göra, så en LCHF-kost är ofta bra för båda problem.

Jag vet inte om man kan förändra serotoninnivån på ett visst ställe i kroppen - man får nog ändra sin totala serotoninnivå.

Jag är inte säker på att jag är glutenintolerant men jag märkte tydligt att jag blev dåsig av sådan mat, vilket lär bero på att serotoninnivån höjs.

Det som är så härligt med min nuvarande vardagskost är att jag aldrig blir dåsig efter maten, jag tror att det är en delförklaring till att jag i princip är helt bra från migrän - något jag led mycket av förr.

Jag ska skriva färdigt om migrän, sen ska jag kolla lite på länkarna du skickade med. Jag svarar antagligen mera senare.

Johanna Söderlund sa...

Ulrika:

Helthoidbloggen är intressant men han har en del teorier som jag är skeptisk till, t.ex att en del är proteinmänniskor.

Han verkar må dåligt över sina höga serotoninvärden på flera olika sätt, det är alltså inte bara hans IBS som är problemet.

Jag var inne på IBS-hemsidan, men jag hittade inga studier.

Hur är ditt humör? appropå serotonin menar jag. Om ditt problem är låga serotoninvärden så blir det ju fel att följa hans rekommendation för att sänka serotoninvärdena.

Fast jag tror att det vanligaste är att serotoninnivån växlar.

Anonym sa...

Fet stenåldersmat.. vad finns det för livsmedel i stenåldersmaten som har riktigt med mättade fetter om man utesluter mjölkprodukter?

Johanna Söderlund sa...

anonymt:
Fett kött innehåller också mycket mättat fett.

Riktigt mycket mättat fett finns i kokosfett.