2008-05-21

Varför man ska misstro kostråden

Som läsekretsen kanske noterat så skiljer sig mina åsikter om kost och hälsa i många fall från Livsmedelsverkets. Men Livsmedelsverket (SLV) är ju en myndighet med allt vad det innebär av auktoritet och resurser, invänder förstås många - så hur skulle de kunna ha fel? Varför ska man misstro deras kostråd? Det finns några förklaringar.

De har målat in sig i ett hörn; de håller fast vid gamla råd med argumentet att ett starkt vetenskapligt stöd krävs för att förändra kostråden - men när kostråden utformades från början gjordes det inte med sådana krav på vetenskaplig metodik. Konsekvensen blir en tröghet och en låsning vid gamla, felaktiga modeller.

Livsmedelsverkets rekommendationer bygger på omröstningar och konsensus kring riktlinjer inom expertgrupper. Som Fatlies träffsäkert kommenterar står konsensutänkandet i kontrast till vetenskaplighet.

Det görs otroligt mycket studier men det är inte alla studier som blir omskrivna. Vissa studier får oproportionerligt mycket publicitet. I fallet med rött kött så finns det både studier som visar på fördelar och nackdelar men oftast är det bara de negativa studierna som blir omskrivna. Eftersom det finns otroligt mycket studier av både bättre och sämre kvalitet så kan man med vitt skilda agendor hitta en studie som gynnar ens syften, eller för de företag som har råd så kan man beställa en passande studie. Om studien inte lyckas visa det önskvärda resultatet brukar inte resultatet publiceras.

De referenser som SLV stödjer sig på är oftast till översiktsartiklar av studier. Inte sällan så är sådana översiktsartiklar vinklade och innehåller rena felaktigheter som inte stämmer överens med originalstudierna. Ibland är det något företag som beställt översiktsartikeln.

Många studier som Livsmedelsverket förlitar sig till har väldigt dålig kvalitet - mycket beroende på att kostrelaterade studier ofta är trubbiga och illa designade. Man kan inte veta vad som är nyttigt respektive onyttigt om man tittar på många parametrar samtidigt. Nyligen skrevs det i t.ex. SVD att "frukt skyddar mot infarkt". Kostdoktorn tyckte att det var årets dummaste rubrik, jag håller nog med. Sådana analyser är helt godtyckliga, en annan helt godtycklig tolkning av studien är att de som dricker mindre läsk har lägre infarktrisk. Personligen tror jag att det är en bättre analys, men som sagt så kan man inte veta.

Den här sortens feltänk är förvånansvärt vanliga. Många studier buntar t.ex. ihop mättat fett med konstgjort transfett och får fram sambandet att de båda ökar risken för hjärtkärlsjukdomar och olika sorters cancer. Problemet blir när t.ex. livsmedelsverket tar en sådan studie som underlag för sina råd om minskad konsumtion av mättat fett, det är ju inte vad studien visade; bara för att mättat fett och konstgjort transfett är farligt så behöver ju inte båda komponenterna vara farliga. I det här fallet så finns det ett gediget stöd för att konstgjort transfett är hälsovådligt, men det finns inga välgjorda studier som visat att vanligt mättat fett skulle öka risken för sjukdomar.

De som har läst en del kostrelaterade studier brukar slås av att många studiers sammanfattningar har uteslutit viktig information och därmed blir sammanfattningen mer eller mindre felaktig. Ibland är slutsatserna helt tagna ur luften i så måtto att de inte har något med studien att göra. De flesta bryr sig inte om att läsa hela studier och märker därför inte av felaktigheterna, de tror ju att sammanfattningen är bra skriven. Dessutom kan det kosta pengar att få tillgång till en hel studie samtidigt som det är bekvämt och tidssparande att bara utgå från sammanfattningen.


Jag har flera gånger gått in på livsmedelsverkets hemsida och letat efter referenser, men det är sällan de hänvisar till några enskilda studier. Oftast hänvisar de istället till olika rapporter och samlingar med mängder av studier. De flesta bryr sig inte om att gå igenom referenserna men får nog ändå intrycket av att kostrekommendationerna har ett gediget forskningsunderlag. Jag läste en gång en godtycklig studie som stod med i referenslistan. Upplägget var att en referensgrupp som inte gjorde några förändringar jämfördes med en grupp som fick råd om att äta enligt tallriksmodellen samtidigt som de också började motionera. När de fick bättre värden hänfördes detta till tallriksmodellen.

Gång på gång så används alltså dåligt gjorda studier som underlag för kostrekommendationerna. Särskilt märkligt är det i fallet med kostråden till typ-2 diabetiker, i underlaget finns enbart studier gjorda på friska individer, studier på diabetiker är till och med aktivt borttagna från underlaget. Ändå är diabetes typ-2 en sjukdom som definitionsmässigt innebär att de reagerar annorlunda på intag av kolhydrater. Då måste man givetvis testa kosten på någon som har typ-2 diabetes.

Olika aktörer hävdar att det finns belägg för det ena och det andra men de kan inte uppvisa några studier, de hänvisar bara till olika samlingsdokument. Ett exempel på detta är Claude Marcus, expert på barnfetma som i tv sade: "Det finns bevis på att om man byter ut mejeriprodukter mot andra fetter i kontrollerade studier så minskar mängden hjärtinfarkt." Men vid förfrågan så har han ingen studie att visa upp.

Man kan undra över hur mycket av kostrekommendationerna som handlar om andra prioriteringar än folkhälsan. Det finns flera dokumenterade fall av jäv, människor som arbetat med att utforma kostråden har också haft uppdrag för industrin, t.ex. Wasabröd och två margarinföretag. Anmärkningsvärt nog görs inget åt detta, trots att det finns riktlinjer och rutiner som ska upptäcka sådant.

Jag blev förstås mycket upprörd när jag fick läsa om hur stor makt organisationen ILSI har fått över EU:s kostråd. ILSI startades 1978 av bland annat Coca Cola, General Foods, Heinz, Kraft och Procter & Gamble. Nu ingår flera hundra företag i organisationen. Tidigare har organisationen motarbetat att kostråden skulle få lägre sockerkonsumtion, jag tror att det är på grund av ILSI som tillsatt socker fortfarande anses kunna ligga på hela 10E%. Nu har OLSI fått 13,2 miljoner euro från EU-kommissionen som ska gå till att få EU-ländernas kostråd mer enhetliga.

Kostråd handlar tyvärr i stor utsträckning om politik - och kostrekommendationerna blir precis som den politiska dagordningen mer och mer färgade av miljöargument. Men när SLV blandar in moralargument och miljöargument kostråden så blir de obegripliga och motstridiga! Syftar t.ex. rekommendationen att äta mindre rött kött till att minska miljöbelastningen, eller menar de att det är nyttigare? Ska sjuka människor tvingas äta miljövänlig mat istället för hälsosam? Jag tycker att kostråden borde separeras, så att det framgår vilka som är miljöbaserade, moralbaserade, ekonomibaserade respektive hälsobaserade. Det blir ju så fel också när de kommer med ett facit, hälsosam mat är avancerat och det är ju också olika för olika personer. Miljövänlig mat är också avancerat. SLV förenklar frågan alldeles för mycket t.ex. när de jämför miljöbelastning av nötkött med kyckling. Kyckling mättar inte lika bra så en direkt jämförelse blir missvisande. Jag tycker också att det ska vara upp till var och en hur man vill prioritera mellan hälsa och miljö.

Politiskt skulle det förmodligen vara mycket bättre om Livsmedelsverket sorterade under Folkhälsoinstitutet istället för Jordbruksverket, eftersom Jorbruksverket också ska representera livsmedelsindustrin.

Fler och fler personer börjar nog intressera sig för kostfrågor och tänka kritiskt kring Livsmedelsverkets kostråd; tyvärr så blir man ändå utsatt för deras riktlinjer och rekommendationer eftersom de inte riktar sig enbart till konsumenter - den osunda A-vitaminberikningen är ett exempel. Bregott är ett mycket bra alternativ till de vanliga margarinerna men den är i gengäld berikad. Kostråden ligger ju också till grund för bl.a. skolmatens sammansättning.

Slutligen så måste man ifrågasätta SLVs kunnighet och arbetsmetoder, när de t.ex. misslyckas med analyser av kakors fettinnehåll, eller när de kommer med närmast naiva påståenden som att "man blir lika fet på ljus choklad som mörk". Fetma handlar förstås inte bara om kalorier, och hälsa handlar inte bara om fetma.

8 kommentarer:

Zepp sa...

Lägg ner Livsmedelsverket och låt Coca-cola utforma kostråden i stället, det blir förmodligen bättre för folkhälsan!

Man vet vems intresse som ligger bakom råden och man blir själv tvungen att lära sig om mat o hälsa!

Kenneth Ekdahl sa...

Det får mig att tänka på killen som skulle köpa kycklingkorv av tillverkaren, vid en direkt fråga erkände tillverkaren att det var lite hästkött i också.

- Jaså hur mycket?

- 50/50

- En kyckling och en häst.

Undrar ifall de har jämfört miljöbelastningen för en ko respektive en kyckling?

I så fall borde det vara ännu miljöväligare att äta daggmask eller myror.

Anonym sa...

Hm..
Jeg forsøkte å få tak i studiene livsmedelverket viser til i linken du oppga, men det ser ut som man må kjøpe "Eur J Clin Nutr"-tilgang for å lese hva som står der?

Skal ikke slik informasjon være åpent tilgjengelig? Og hvor mange betaler for å lese studiene?

Godt innlegg!

(Joint FAO/WHO Scientific Update on Carbohydrates in Human Nutrition. Eur J Clin Nutr 2007;61(Suppl. 1) :1-137. Se länk till höger.)

Kenneth Ekdahl sa...

Det är ju faktiskt något man kan kräva skall ingå i processen att ta fram nya kostråd, att alla vetenskapliga referenser som används skall vara öppna och tillgängliga kostnadsfritt för alla.

Även alla data de bygger på skall vara fritt tillgängliga, då skulle man sålla bort en del studier framtagna av kommersiella partsintressen.

Anonym sa...

Vad tycker du om sockeralkoholer?

Johanna Söderlund sa...

Många tänkvärda kommentarer :-)

anonym: Jag tycker inte om sockeralkoholer, framförallt eftersom jag inte tycker om sötningsmedel. Sockeralkoholer är nog ändå rätt ok i mindre mängder. Det verkar vara mycket bättre än andra typer av sötningsmedel som t.ex. aspartam och sukralos.

olle sa...

Välskrivet som vanligt.

” Jag har flera gånger gått in på livsmedelsverkets hemsida och letat efter referenser, men det är sällan de hänvisar till några enskilda studier. Oftast hänvisar de istället till olika rapporter och samlingar med mängder av studier.”

SLVs referenser till kostråden, varför är det så svårt att visa dom?



Det lustiga är att SLV ibland argumenterar sakligt bygger upp det vetenskapligt, tydligt visar vad man har kommit fram till, tydligt anger hur eniga forskarna är, REFERENSER ANGES TYDLIGT.

http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=11600&epslanguage=SV

Var hittar man så tydlig information om kostråden?

Mary sa...

Bra blogg det här!!! Nu har jag lagt in den i min bloggrulle.