SvD skriver idag under rubriken "Fett tar mer plats i pyramiden" att Frank Hu - en av världens ledande näringsexperter - i hjärtläkartidningen Journal of the American College of Cardiology öppet tar ställning mot de etablerade råden att minska totalfettet och mättat fett. Han kallar de hittillsvarande råden
"ett överförenklat budskap som saknar vetenskapligt belägg"
och fortsätter med att efterlysa reviderade kostråd som istället inriktas på att minimera de snabba kolhydraterna. Bakgrunden till detta är en ny studie (abstract) som påvisat samband mellan hög glykemisk belastning och hjärt-kärlsjukdom, i synnerhet för överviktiga; den orsakande mekanismen torde vara insulinresistens.
Hu talar också om behovet av ett paradigmskifte - ett paradigmskifte som jag tror har inletts i och med detta. Vi är många som har argumenterat för samma sak, och förhoppningsvis får vi också så småningom se kostråden revideras.
Som läsekretsen möjligen har noterat är jag allmänt kritisk till Livsmedelsverkets kostråd. Den kritiken består dels av att jag tycker att de på diverse punkter har fel i sak - till exempel vad gäller deras syn på mättade animaliska fetter - men den stannar inte där. Jag är också kritisk till kostråd som fenomen.
En fråga man kan ställa sig är förstås hur stor betydelse kostråden egentligen har, utgör de ett särskilt stort problem i praktiken? Är det inte till och med så att de flesta bryr sig föga om vad Livsmedelsverket säger?
Jo, visst - många utspel får klent genomslag, och t.ex. de 6-8 brödskivorna har blivit ett stående skämt. Det är också ett faktum att svenska folket inte följer kostråden särskilt bra (som till exempel DN rapporterar, angående barnens grönsakskonsumtion). Den bristande efterlevnaden tror jag i och för sig att man i mångt och mycket kan hänföra till kostrådens dåliga kvalitet - den kost som förespråkas är fettsnål och kolhydratrik och ger därför dålig mättnad, vilket ofrånkomligen leder till svårkontrollerade sötsug. Det är svårt att följa kostråden som de ser ut idag, inte på grund av en bristande folkkaraktär utan eftersom de motarbetar den mänskliga naturen.
Men oavsett om mannen på gatan skrattar i mjugg åt kostråden så är de ändå farliga, och orsaken till det är givetvis SLVs auktoritetsposition som myndighet. Det är Livsmedelsverkets kostråd som ligger till grund när skolmaten och maten på sjukhus, äldreboenden och förskolor planeras. De stoppas ständigt in som referenser i faktarutor när tidningarna skriver om kost; när man till exempel läser en artikel om folsyrabrist i svenska medier får man intrycket av att folsyra enbart finns i vegetabilier, på grund av att alla lägger in Livsmedelsverkets faktaruta som av någon outgrundlig anledning utesluter t.ex. ägg.
Kostråden får även tungt genomslag i våra kokböcker; Som Mersmak skriver anger de flesta kokböcker på Livsmedelsverkets rekommendation för höga innertemperaturer vid stekning av kött, vilket ger oss torra och tråkiga stekar. En bagatell i sammanhanget kan tyckas, men dels lägger det sordin på matglädjen, och till yttermera visso är kött en väsentlig komponent i en näringsriktig kosthållning; verkets moraliserande och överdrivna försiktighet skadar därför i förlängningen folkhälsan.
Ett stort dilemma är kostrådens förmenta entydighet; de är oftast formulerade på ett sådant sätt att de ger sken av att vara det enda receptet på hälsa och välbefinnande. Centralt utarbetade kostråd kan emellertid aldrig vara allmängiltiga, eftersom de per definition förbiser viktiga skillnader mellan individer; ett konkret exempel kan vara de överviktiga kvinnorna i studien ovan, vars insulinresistens gör dem särskilt sårbara för snabba kolhydrater. Kostråd är alltså till sin natur generaliseringar.
De är också till sin natur grava förenklingar. Kostvetenskapen har på många punkter inte kommit så långt att den kan ge entydiga svar om enskildheter; vill man verkligen redovisa vetenskapens bild av näringsläran så får man i många avseenden se sig tvungen att formulera ganska luddiga kostråd, av typen "vissa säger a, andra säger b - detta talar för, men det här talar emot", med brasklappar och reservationer - men så låter det aldrig. Kanske tror man att auktoriteten skulle undergrävas om man erkände att man inte hade alla svar? Livsmedelsverkets reaktion på Frank Hus uttalande ovan, genom Åke Bruce, är talande i sammanhanget:
"Oftast visar det sig att den här typen av förslag ofta stämmer med våra nordiska rekommendationer".
Jo, pytt. Det är i själva verket ett paradigmskifte som föreslås, en diametralt motsatt hållning, men myndighetens policy fortsätter att vara slingerbultens: trög, motsträvig och prestigeinriktad istället för vetenskaplig, opartisk och progressiv.
Det är förstås precis så som vi är vana att höra dem. För en tid sedan kunde man ju läsa i bl.a. DN att delstaten New York sällat sig till dem som av hälsoskäl förbjudit användning av transfett. I Danmark har industriella transfetter varit förbjudna sedan 2004. Vårt eget stelbenta livsmedelsverk ser däremot fortfarande ingen större skillnad på transfett och mättat fett:
"De kostförändringar som krävs för att uppfylla rekommendationerna om fett och typ av fett innebär i huvudsak att begränsa konsumtionen av livsmedel som innehåller höga halter av mättat fett och/eller transfett".
Åter till resonemanget om kostråd som förenklingar. Tanken är givetvis att underlätta för medborgarna så att gemene man skall slippa att själva vandra genom kostvetenskapens labyrinter. Gott så, men den ambitionen leder ofrånkomligen till att man löper en ständig risk att överförenkla, till exempel har kostråd ofta handlat om föga mer än ett naivt rangordnande av makronutrienter. Praktexemplet är väl matpyramiden , som egentligen bara uttrycker det gamla axiomet att fett är dåligt och kolhydrater bra. Matpyramiden är förresten en svensk uppfinning; det var KFs provkök som införde den 1974, och sedan har den gått på export till stora delar av världen, bland annat USA (och Kina, som framgår av bilden ovan).
För det är givetvis inte bara i den svenska ankdammen som det utges kostråd. Vart och vartannat land har sina egna motsvarigheter (se FN-organet FAOs sammanställning). De nordiska länderna samarbetar också kring de så kallade nordiska näringsrekommendationerna (NNR).
Kostpyramiden och tanken om fettets förfärlighet har visserligen fått genklang i de flesta länders rekommendationer, men det är ändå underhållande att studera skillnaderna. Japan rekommenderar t.ex att man ska äta minst 30 olika livsmedel dagligen - hur många gör det i Sverige? Man ser också att olika länder väljer tämligen olika fokus, vilket kan tjäna som en påminnelse om att myndigheters kostråd alltid emanerar ur en politisk och kulturell kontext.
Apropå den kontexten, förresten. Livsmedelsverket är central förvaltningsmyndighet för livsmedelsfrågor och sorterar under Jordbruksdepartementet, medan Statens Folkhälsoinstitut är en myndighet under Socialdepartementet som har till huvuduppgift att förbättra folkhälsan. Det är Livsmedelsverket som presenterar kostråd och näringsrekommendationer.
Idag vet vi att just kostfrågorna är oerhört centrala för hälsan. Om syftet med kostråden är att förbättra folkhälsan och inte att gynna jordbruket och livsmedelsindustrin - varför flyttas inte ansvaret för att formulera kostråd dit de hör hemma - till Folkhälsoinstitutet?
Ceterum censeo Livsmedelsverket esse delendam.
27 kommentarer:
Hej! Vet du varför de flesta spädbarn lider av järnbrist?
Jo de blir nämligen av med upp till halva sin blodmängd när de föds(vuxna blodgivare får bara lämna 10%!) eftersom barnmorskan klämmer av navelsträngen innan pulsationen i den har upphört. Moder natur hade tänkt att moderkaksblodet skulle komma ut efter att barnet fötts fram för att ge syresupport via navelsträngen under de första kritiska minuterna i livet. Men rutiner på de flesta sjukhus är istället att klampa av navelsträngen redan innan barnet hunnit ta sitt första andetag.
Det här är verkligen en vansinnig och dessutom helt onödig rutin som kan ge framför allt prematurer och särskilt medtagna barn hjärnskador för livet.
Välkommen att läsa mer om detta på min blogg http://blogg.aftonbladet.se/15613/
mvh Linda Morge
SLV = SkyggLappsVerket
Riktigt bra inlägg Johanna - som vanligt.
Jag tror inte du inser vilken fruktansvärt hög lägstanivå du har på dina inlägg! En fröjd att läsa. Skriver du professionellt i vanliga fall?
//Zac
Först skriver du om Frank Hu och hans artikel i positiva ordalag och sedan att du är kritisk till SLVs syn på mättade fetter.
Det du inte nämner är att Hu är helt överens med SLV om mättat fett. Han vill minska den glycemiska belastningen, men absolut inte ersätta kolhydrater med mättat fett, utan med protein och omättat fett från växter. Från artikeln (http://dx.doi.org/10.1016/j.jacc.2007.04.027):
"In contrast, large prospective cohort studies and secondary prevention trials indicate that substitution of unsaturated fats for saturated fats, trans fats, or carbohydrates is beneficial for CHD prevention
.................
In the NHS, most of the vegetable fat came from vegetable oil (e.g., soybean, corn, and canola oils), olive oil, mayonnaise, peanut butter, and nuts. Most of the vegetable protein came from whole-grain foods (e.g., dark bread and cold cereals), legumes (e.g., beans and peas), peanut butter, and nuts. Benefits of the plant-based low-carbohydrate diet on CHD are likely to stem from the vegetable fat and protein as well as the reduced GL in the dietary pattern."
Jag tror inte att Svante, Frank Hu eller ens Johanna har 100% rätt. Det lär t o m finnas en liten, liten risk för att inte ens jag har 100% rätt - tur man är ödmjuk i alla fall! ;o)
Visst skiljer sig synen på det mättade fettet, men jag vet inte om du, Svante förstår vilken ENORMT ifrågasättande som ligger till grund till Hu's artikel? Om han så rekommenderar transfetter(*) så överskuggas ALLT av att han ifrågasätter kolhydraternas helighet i matpyramiden!
//Zac
(*)Vi är nog alla överens om att dessa skall skys som pesten(utom SLV som avvaktar då...)
Bra artikel Johanna. När jag läste den kom jag att tänka på att jag låg och funderade lite innan jag somnade igår om slv verkligen ska ge kostråd till "friska" människor. Dels för att det kan vara mycket skadligt om det går fel, dels för att det är en slags oönskat myndighetsutövande. Vad har slv med att göra vad folk äter? Lite storebrors-syndrom är det.
Jag lade också märke till att du utelämnade det här med Hu:s inställning till det mättade fettet - vilket sett i ljuset av att du gnäller på livsmedelsverkets ovetenskaplighet och överförenklade budskap ter sig lite märkligt... :)
Sen så var det ju det där med brödskivorna också - det är en faktoid och knappast något som kan lastas vare sig livsmedelsverket eller socialstyrelsen - i själva verket var det brödnäringen som låg bakom.
I övrigt var det välskrivet - jag brukar läsa bloggen med intresse!
Zac: Tack, tack! Och nej, jag skriver inte professionellt.
Svante: tack för påpekandet, jag var nog lite otydlig på den punkten.
Som Zac säger så är jag positiv till artikeln, framför allt då för att Hu tar bladet från munnen vad gäller kolhydraternas ställning som pyramidens breda bas.
Det stämmer också att Hu framför allt förespråkar omättade fetter som ersättning för de snabba kolhydraterna - på den punkten är vi inte helt överens - men icke desto mindre beskriver han att den gängse bilden av det mättade fettet som det stora hotet mot hjärt-kärlhälsan är en överförenkling.
Vad jag ville komma fram till i inlägget var i första hand vådan av överförenklingar och något om de mekanismer som lett och leder till dylika. Skillnader mellan olika fetter har jag diskuterat i andra inlägg, och jag kommer säkerligen att ha anledning att återkomma till ämnet.
Harald:
Utelämnandet berodde som jag försökte förklara ovan framför allt på att jag inte såg samma nyhetsvärde i det som i det övriga resonemanget; jag har heller inte haft möjlighet att gå igenom själva studien i detalj.
Jag är medveten om brödskivefaktoiden, men även om det var brödinstitutet som myntade frasen så tas den ofta skämtsamt upp när kostråd diskuteras, det var mest det jag menade. SLV skriver dessutom explicit i sina kostråd: "bröd bör vara den enskilt största energikällan i kosten", så det är inte alldeles irrelevant.
Tack i alla fall för påpekandet, och det smickrar mig att bli läst med intresse av en så skicklig skribent.
Trevligt med en så seriös blogg om kost. Jag ramlade in här av en slump då jag sökte lite om lösliga fibrer. :)
Jag försöker basera min kost på mat med lösliga fibrer men skyr olösliga fibrer som pesten då jag har IBS-D... :) Fibertabeller är ju i regel inte särskilt pålitliga (t.ex. brukar komponenterna vara uträknade/mätta på olika sätt och de brukar inte addera till den mängd som anges som total mängd ;)) men vet du någon relativt bra tabell. Vill ha en bra tabell där samtliga näringsämnen ges och som ger en så bra och korrekt uppgift om fiberfördelningen som möjligt när det gäller en så stor mängd livsmedel som möjligt. (Den bästa hittills är Fineli men den ger inte heller så tillförlitliga fibervärden - har hört förklaringen att det är svårt att mäta fibermängden.)
/Ulrika, Uppsala
P S Håller du på med kost till vardags eller är det "bara" en hobby?
Ulrika:
Kostintresset är en hobby än så länge.
Jag har inga bra tabeller på fiberinnehåll, precis som du säger så är det svårt att hitta bra tabeller. Det ligger också i sakens natur att tabeller blir missvisande, det beror ju på sort, säsong, odlingsplats, tillagningsmetod, tid sen skörd osv.
En rå morot t.ex innehåller mycket olösliga fibrer, vid mild behandling ombildas dem till lösliga fibrer och vid vidare behandling blir det mer och mer socker. Så vad gäller din ibs gäller det ju att tillaga moroten lite lagom. Resistent stärkelse är ju också en slags olösliga fibrer vilket gör frågan än svårare. Vilket jag skrivit om här:
Tack för FAO:s lista, den kände vi inte till. Den är dock ganska bristfällig. Här är två tyska som är vida överlägsna dem som anges i listan:
http://www.ernaehrgesund.de/
http://das-eule.de/
Båda är fristående från stat och industriintressen.
Hej igen!
Såg din kommentar på min blogg först nu. :) Ok, om vi tar det från början. Jag vet att vissa personer med IBS blir bättre av att dra ner på kolhydraterna. Men jag hör inte till dem. Sant är att jag inte blir helt bra av att följa den diet jag följer, men jag blir knappast helt bra av att följa någon särskild diet. Jag har haft det så illa att jag inte kunnat gå ut p.g.a. magproblemen, speciellt som jag också har problem med knipet då jag haft en förlamningssjukdom som barn. Väntar dock på kirurgisk hjälp när det gäller knipproblemet vilket kommer underlätta en hel del för mig. Hur som helst. Sjukdomen har stabiliserats och jag mår bättre med den diet jag nu följer än jag gjort av någon annan. Lite kort om vad jag äter (och jag vet att du inte precis kommer tycka det låter optimalt):
*Varje mål är baserat på mat med lösliga fibrer och/eller relativt lättsmälta kolhydrater, alltså kan basen bestå av t.ex. kokt potatis, ris och tillagad zucchini, för att nämna ett par exempel. Äter också bröd och då lättsmält, t.ex. rostat vitt bröd.
*Till detta blir det protein i form av fågelkött, som kyckling eller kalkon, skaldjur, fisk och då gärna fet fisk, äggvita, soja eller i enstaka fall quorn.
*Grönsaker/frukt i den mån jag klarar av - får ofta kärna ur och skala.
*Håller låg fetthalt som sagt, ca 25E%. De fetter jag får i mig kommer mest från fet fisk, avokado och liknande.
*Håller mig borta från onödiga tillsatser, fruktos (med undantag av små mängder honung), smakförstärkare et.c.
*Ja, jag äter socker, men inte i någon överdriven mängd. Jag bakar mitt fikabröd själv (oftast blir det mjuka kakor där man använder mest äppelmos istället för olja). Men jag äter inte överdrivet mycket av detta. Äter inte heller godis.
*Undviker även sura saker och t.ex. choklad då jag får halsbränna av det.
Jag vet själv att det inte skulle vara optimalt för mig att äta mer fett, oavsett vilket fett jag skulle välja. Jag utgår från att du även tycker dietister "har fel" eftersom de följer ganska klassiska råd. Jag däremot tycker det är skönt att de har attityden att man skall äta det som funkar för en själv. I princip följer jag de råd som dietister ger om IBS. Jag läser också vad andra näringsfysiologer har att säga, som Paulún och co., t.ex. då Kristina Andersson som skrivit "Fri från magbesvär" och hennes råd ang. IBS är helt förenliga med de råd jag följer. Visst kan det hända att vissa människor blir bra av att äta en paleolitisk kost t.ex. och visst kan det hända att man kan vara överkänslig mot t.ex. spannmål utan att vara påvisbart glutenintolerant t.ex., men det finns också många människor som blir bättre av att äta mer kolhydrater. (T.ex. på sidan www.helpforibs.com där den diet jag följer finns beskriven kan man hitta många som mår toppen av att äta relativt mycket kolhydrater.) Men vi är alla olika så alla får prova sig fram till det som funkar bäst för dem.
Jag kan nämna att jag när jag känt av en försämring ibland tar ett par dagar när jag äter enbart saker som kokt potatis, vitt rostat bröd, banan, vitt kokt ris, et.c. och jag blir då alltid bra igen.
Det kan finnas en viss poäng i det du säger om fett, t.ex. nämns även av kvinnan bakom den diet jag följer att många tolererar t.ex. lax rätt väl trots att det är en fet fisk. Men det ändrar inte på det faktum att mycket fett ger en stark gastrokolisk reflex. Sedan skall man naturligtvis se till att det fett man ändå äter är så bra som möjligt.
Att du tycker boken "Mat för hjärnan" är riktigt dålig är lika lite förvånande för mig som att du tycker att boken "Naturlig mat" är bra. :) De är ju varandras raka motsatser. Själv tar jag båda med en nypa salt. Det är tydligt att var och en av författarna ser saker och ting genom sina specifika glasögon. Tycker själv boken "Mat för hjärnan" är rätt underhållande och innehåller en del tänkvärda saker, däremot är den lite småvirrig när det gäller orsak-verkan-samband. Jag håller inte heller med professorn ifråga om allt hon säger. Och ibland säger hon saker som låer annorlunda än hon själv menar tror jag. Som t.ex. att det kvittar om man tar en kaka till kaffet eller äter en grynfrukost eller hur det nu var - mmmm, för minnet och tankeförmågan på kort sikt, men knappast vad gäller hälsan och den fysiologiska funktionen i stort. Man får ju liksom ha hjärnan med sig själv när man läser. När det gäller boken "Naturlig mat" blev jag överraskad när jag noterade att författaren inte alls var någon näringsfysiolog eller liknande utan biolog och forskat på bävrar...
Jag kan förstå den kritik du riktar mot Livsmedelsverket. Visst kan man tycka att de är lite sega och föråldrade. Men samtidigt är det förståeligt att en myndighet inte kan ändra sina råd fram och tillbaka utefter senaste rön. Om man ser till vad alternativa näringsexperter förespråkat de senaste åren så har det ju gått väldigt mycket fram och tillbaka. Ett par exempel: Först var smör det värsta som fanns, sedan plötsligt det bästa som finns. Fruktos lovordades som nyttigare än socker då man inte omsätter det lika fort et.c. - sedan visade det sig att fruktos kan ge insulinresistens...
När det gäller kostråden till allmänheten och dess påverkan när det gäller t.ex. fetma så tycker jag så här: man kan frossa på fett och man kan frossa på socker. Båda är fel och felet ligger i att man frossar, inte främst i vad man äter. Om man äter vettiga mängder blir man inte fet oavsett om man äter mest kolhydrater eller mest fett. Jag är ett levande bevis - väger 49.5 kg och är 165 cm lång. Innan jag fick IBS åt jag mer fett och vägde ungefär lika. Nu äter jag mer kolhydrater och det har inte ändrat min vikt speciellt mycket. Har kanske gått ner ett eller ett par kilon. Något jag tycker är tröttsamt är när GI-nissarna envisas vill ha det till att det är likvärdigt att äta kokt potatis, ris, lågfiberbröd, banan et.c och att käka sockerbitar.
Det blev en lång kommentar det här. :) Jag har nu en fråga till dig ang. paleolitisk kost. Om man nu tycker att det är fel att äta gryn och potatis t.ex. för att vi inte är utvecklade för det och att vi började äta det först efter att vi kunde tillaga dessa saker, och att vårt matsmältningssystem inte är anpassat till det - borde inte det då innebära att vårt matsmältningssystem eg. inte är anpassat för tillagad mat över huvud taget? D.v.s borde inte vår matsmältningskanal vara bättre lämpad för rått kött och fisk et.c. Ändå utesluter man väl inte tillagat kött och fisk från den paleolitiska kosten? Det finns naturligtvis en poäng i att man vid tillagningen dödar bakterier et.c. men i övrigt borde det ju vara lika missanpassat för får mag-tarm-kanal att äta tillagad mat, vad den än består av, eller? (Lite på samma sätt som vissa hunduppfödare idag förordar BARF-mat.)
M.v.h.
Ulrika :)
En kort kommentar till om IBS. Vad som i detalj orsakar IBS är ännu okänt, men IBS i sig innebär en störning i matsmältningssystemet med motilitetsrubbning samt ökad känslighet för olika stimuli som normalt skall sorteras bort. Felet tros ligga i matsmältningskanalens nervsystem alternativt i kopplingen mellan detta och hjärnan eller i hjärnan själv. Att det kan röra sig om ett mer överordnat fel stöds av det faktum att många med IBS även har andra problem som t.ex. besvär från övre GI-systemet, besvär från urinblåsan et.c.
I mitt fall handlar det inte mest om smärta utan om att mina tarmar konstant jobbar för fort och måste bromsas. Jag tror själv att detta är en reaktion på långvarig stress som till sist efter olika utlösande faktorer manifesterades i matsmältningssystemet.
M.v.h.
Ulrika :)
Hoppsan! (Med risk att bli tjatig. :)) Glömde påpeka att jag helt utesluter mejeriprodukter från kosten.
/Ulrika :)
För övriga läsare, så här skrev jag på Ulrikas blogg:
Angående din IBS, jag tror att IBS handlar mycket om att man får ont i magen av radikalbildning. Vilket förklarar varför man får ont i magen av oljor och margariner som innehåller omättat fett men dåligt med skyddande antioxidanter.
Prova att äta bättre och naturligare fett som avokado, mörk choklad, smör och annat animaliskt fett istället. Viktigt med allt fett är att det inte är skadat, vilket det kan bli av själva framställningen, ljus, ålder eller hög värme. Känsligast är onaturligt omättat fett som vegetabiliska oljor och margariner.
Om du ska bli bättre i magen är det nog nödvändigt att minska på kolhydrater.
Ulrika:
Det är helt relevant att ställa frågan om tillagad föda är att betrakta som ursprunglig enligt min definition.
Enligt min mening är den emellertid klart och tydligt besvarad av arkeologiska data; inget talar för att vi inte är anpassade till att inkludera tillagad mat i kosten.
Vi har brukat elden i 1.5 miljoner år, och tillagat mat i åtminstone 800 000 år. De flesta av människans nuvarande genetiska polymorfismer torde ha utvecklats under de senaste 50000-100000 åren.
Märk väl att det inte är "ursprungligast" vi söker, utan "bäst svarande mot vår nivå av anpassning". Väljer vi en allt för ursprunglig kost, som vi faktiskt anpassat oss bort ifrån, så blir det också fel; vi har ju exempelvis en gemensam förfader även med zebran, men vad den förfadern än åt så skulle det knappast passa varken oss eller zebran idag.
I synnerhet torde tillagad mat vara bra om man har IBS; det är ofta mer skonsamt.
Jag har under ett par års tid ätit mager stenålderskost, som påminner mycket om så som du äter nu med mycket lösliga fibrer. Jag fick då en besvärlig IBS och precis som du så hjälpte det att helt utesluta fibrer. Bara för att lösliga fibrer är bättre än olösliga fibrer så blir inte fibrer gynnsamma för en känslig mage som faktiskt stressar på tarmarna.
Jag är numera mycket bra i magen förutom när jag äter för mycket råa vegetabilier.
Man behöver givetvis äta mycket antiinflammatorisk mat om man har IBS, t.ex animaliskt omega-3.
Det låter som att du har olika erfarenheter av olika sorters fett - men har du provat att öka på mängden animaliskt fett?
Du säger att du följer i stort läkarnas råd vid IBS, men läkarkårens råd vid IBS måste ses som ett stort misslyckande. De säger ju själva att man inte kan förvänta sig att bli bra, bara lite bättre.
Ev. besvaras en del av de frågor jag har om paleolitisk kost i boken "Naturlig mat" så jag kan ju återkomma när jag läst den och ställa mer frågor då. Men kort bara när det gäller den arkeologiska bevisningen (som väl är den enda form av bevis som kan finnas för vad människor ätit i olika tider), hur ser den ut för olika typer av livsmedel? Om vi nu tillagat mat under lång tid, har man då inte tillagat även vilt förekommande spannmålsliknande växter, sötpotatis och liknande långt innan vi blev bofasta odlare? Rör det sig alltså mer om en förändring i proportion mellan olika födoämnen än en förändring av vad man äter i sig? Hur skiljer man ut vilka födoämnen vi är anpassade för egentligen? Det förutsätter ju om man hårddrar det att man vet exakt vilka födoämnen som fanns tillgängliga när vårt matsmältningssystem blev så som det är idag. Finns det inte även frukt, grönsaker och bär nu som inte fanns tillgängliga då och hur avgör man då om dessa är ok? D.v.s. hur klassificerar man skillnader mellan olika livsmedel i det avseendet?
En viktig sak när det gäller IBS är att IBS inte enbart är födoämnestriggat. Det fel som finns i nervsystemet, var felet än ligger, kan också vara kopplat till stressbelastning på kroppen och olika funktioner i hjärnan, något som stärks av att t.ex. hypnos är en relativt effektiv behandling mot IBS. För vissa räcker det att lägga om kosten, medan kosten inte gör så stor skillnad för andra där stresshantering istället blir det viktiga t.ex. Det är ett komplext tillstånd och det kommer nog ta ett tag att reda ut vad som i grunden orsakar problemet och hur man skall komma tillrätta med det. När det gäller kosten i sig har jag ju nu funnit en diet som tillsammans med medicin ger en balans i matsmältningssystemet så att jag kan fungera i vardagen. Det är det viktiga just nu. När jag fått hjälp med knipproblemet kommer jag, förutsatt att det funkar till 100%, inte vara lika beroende av att tarmen funkar perfekt så då kan det hända att jag åter börjar experimentera med kosten. Men tills dess håller jag mig till det som funkat bäst hittills så att jag kan ha ett någorlunda normalt liv.
M.v.h.
Ulrika :)
Hej igen!
Har kollat runt en hel del både här och där om paleolitisk kost och - tja - det är lite förvirrande. Vissa verkar tillåta gryn och frön av olika slag (dock ej gluteninnehållande), medan andra inte gör det, vissa tycker det går lika bra med eko-tamboskapskött som viltkött, medan andra inte gör det, vissa verkar tycka att smör, grädde och ost är ok medan andra säger att man skall utesluta alla mjölkprodukter...
Har inte haft så mycket tid att läsa de senaste dagarna, men kommer ha gott om tid i helgen så då kommer jag nog hinna läsa "Naturlig mat". Har (för att få en annan vinkling av stenålderskosten) också beställt "Pauluns stenålderskost". Det vore kul att så småningom diskutera lite kring ämnet - vem vet vi kanske till och med kan träffas då vi bor i samma stad. :)
Förresten, ang. boken "Mat för hjärnan". Tycker fortfarande det finns en del tänkvärda saker i boken, men, alltså... Till större delen är ju boken uppbyggd av en massa hänvisningar till studier som visar diverse olika saker, och resultatet presenteras då bara m.a.p. en specifik funktion, och inte hälsan som helhet. Detta kommenteras dock sällan. Detta kan ju naturligtvis ge en högst felaktig bild om vad som är bra och mindre bra. Som att det går lika bra att äta en kaka som att äta något med långsammare kolhydrater när man skall utföra ngt som kräver koncentration. Mmmm, kanske det, men på lång sikt blir effekten rätt annorlunda. Känns som om hon ätit lite för många kakor till kaffet ibland innan hon skrev vissa av de där sakerna... ;)
M.v.h.
Ulrika :)
Hej! Jag har utsett din blogg till Veckans Uppsalablogg på bloggen www.uppsalaliv.blogspot.com. Hoppas det är okej! Hör av dig annars så tar jag bort länken/inlägget. Mvh, L
Har du en emailadress man kan skriva till. Jag har nu läst en del om stenålderskost, dels boken Naturlig mat, dels Paulúns stenålderskost (mest läst lite här och där i den än så länge) + Modern stenåldersmat. Dessutom har jag läst lite, lite om LCHF. Men det känns inte så lite förvirrande. Stenålderskost för en person kan ha mycket lite att göra med stenålderskost för en annan människa verkar det som. Det känns som om hela spannet från lite fett - mycket fett, minimalt med frukt - massor av frukt - minimalt med tillagade grönsaker/rotfrukter - mestadels tillagade grönsaker/rotfrukter. LCHF låter helt vansinnigt tycker jag, i alla fall om man inte har problem med t.ex. fruktosmalabsorption. Tycker det verkar helt sjukt att utesluta frukt ur kosten. (Nu har ju inte det med ursprunglig föda att göra men...) Sedan har jag svårt för det där med att man kan säga att mjölk är skadligt, men gladeligen förespråka grädde och smör.
M.v.h.
Ulrika :)
Hoppsan, skulle kanske läst igenom innan jag postade. Det blev ju lite ofullständiga meningar här och där, men jag tror du fattar vad jag menar.
Just det, en fråga till. Tyckte din fisksoppa på andra forumet verkade så god, men jag har problem med saker som tomatjuice/krossade tomater et.c. då jag får halsbränna och magont av det. Har du något förslag på vad man annars kan basera soppan på (ej mejeriprod., ej syrliga saker), eller om man kan ta till något knep eller addera något som neutraliserar syran?
M.v.h.
Ulrika :)
Haru semester eller?
Johanna!
vilka är felkällorn när GI alt. låg kolhydrat, hög fett och hög proteinkost inte fungerar.
Som jag när jag prövade jag gick upp i vikt. Höll mig till Athkinsbok/montignacs bok /böcker, är jag dum eller?
MVH Liselotte
Daniel:
Ja, jag har varit på semester.
Ulrika:
Min epostadress är johanna[at)soderlund.cc, den borde ju förstås finnas lättåtkomlig.
Du har rätt i att det är förvirrande med alla som hävdar att de förespråkar stenålderskost, numera gör även livsmedelsverket det. Så frågan gäller ju snarare vad som är stenålderskost och vilka kompromisser som är okej att göra. Frukt t.ex är ju kraftigt förädlad och mycket sötare än de ursprungliga frukterna. Mjölk som ett annat exempel, den var mycket fetare förr innan kossorna avlades fram för att få mer mjölk.
Angående tomatsoppa, paprika och mager kokosmjölk kanske (eftersom du inte vill ha så mycket fett).
Liselotte:
Bara för att många dieter nämner GI så är det stor skillnad på dem, t.om livsmedelsverket hävdar att deras mat har lågt GI trots mängder med bröd och potatis.
GI är för det andra kraftigt förenklat, glykemisk belastning är lite bättre men också förenklat.
Montingac har många bra ideer men han är tyvärr lika fettskrämd som livsmedelsverket.
Om man ska kunna gå ner i vikt måste man få kontroll över hunger och sötsug. Vanliga problem i sammanhanget är söt frukt, nötter och mjölkprodukter.
Animalisk mat är mycket mättande samtidigt som den ger mycket näringsämnen, alltså idealisk i det här sammanhanget.
Andra vanliga felkällor är att man lyssnar mer till andras råd än till sin egen kropp. Är man hungrig så bör man sannorlikt äta, är man inte hungrig bör man snarare låta bli.
Om Paleolitisk kost/Stenålderskost
Hej Johanna,
Funderar lite på det här med olika blodgrupper och deras inverkan på vad vi klarar av att bryta ned.
Vi har ju utvecklat olika blodgrupper av ngn.anledning.
Blodgrupp O ska ju vara den ursprungliga blodgruppen. Sedan, allteftersom vi ändrat vår kost tex.efter att vi började odla spannmål ska vi ha utvecklat grupp A, B och AB.
Vad jag förstår för att kunna bryta ned födan på rätt sätt.
Dessutom riskerar man tydligen att öka i vikt av den kost som inte passar ens blodgrupp, tex. att grupp A mår bätte av mer spannmål och grönsaker och att tex. rött kött ska vara för svårsmält.
Den största gruppen i världen är ju O, det rimliga vore ju då att den gruppen inte tål odlat spannmål lika bra.
Så jag funderar på om de som mår bäst av stenålderskost, kan vara just människor med blodgrupp O (den största gruppen)
Och Ulrika" vilken blodgrupp tillhör du.. kan det möjligtvis vara A, B lr. AB..?
Skulle vara intressant att se om det har betydelse vilken blodgrupp man har.
Kan också tänka mig att det finns olika" känslighet för spannmål inom blodgrupp O.
Har själv IBS och blodgrupp O+ /mår definitivt bättre då jag minskar på de snabba kolhydraterna och istället äter mer protein, soja, kyckling o kokta grönsaker,
Tål definitivt inte vanligt vete, men kan äta råg korn o havre i rimlig mängd,
Mvh. Agneta.
Agneta:
Blodgrupp O är inte den mest ursprungliga blodgruppen, den är en vidareutveckling av A. Mutationen bakom är åtskilliga miljoner år gammal. Det finns således ingen anledning att äta spannmål även om man har blodgrupp A.
Blodgruppsdieten är rakt igenom kvasivetenskaplig.
Appropå Kostpyramiden eller vad det heter så såg jag en film från KF där två uppstyltade damer sitter och samtalar om de nya kostråden, den ena var uppenbarligen med och utformade dem.
Av deras samtal framgår att det största skälet till de nya kostråden var att maten hade blivit så dyr. Så man skulle lära sig att äta billigare och ändå få i sig tillräckligt med näring.
En av kvinnorna pratar on någon invändning som någon haft emot att äta så mycket potatis och bröd "- Potatis och bröd blir man ju tjock av!"
http://blogg.passagen.se/lits/20070924#av_br%C3%B6d_och_potatis_blir
Tack för otroligt välskrivna artiklar. Det är en fröjd att läsa!
Skicka en kommentar