Det är innehållsförteckningen, dumbom!

Jag tycker att det är viktigt att man förstår vad man äter.

Många vänder sig från sockrade produkter och vill ha nyttigare alternativ. Då är det lätt att falla för t.ex. Heinz ketchup med 50% mindre socker - men läser man innehållsförteckningen finner man att sockret bara ersatts med sötningsmedlet sucralos. Sucralos är ett nytt sötningsmedel som allt mer ersätter aspartam, t.ex. i Coca Cola light. Det har emellertid kritiserats bl.a. av professorn i miljövetenskap Göran Petersson. Sucralos är ett klororganiskt ämne som konstrueras genom att byta ut syre- och vätegrupper i sockermolekyler mot kloratomer, vilket enligt Petersson ger det en struktur som liknar kända miljögifter.

Konsumtion handlar om riskvärdering; om konsumenten väljer en lightprodukt och medvetet värderar smaken högre än den associerade hälsorisken - fine. Problemet är att det råder informationsasymmetri - konsumenten saknar ofta det beslutsunderlag som krävs för att göra ett medvetet val. Detta kan förstås bero på vilseledande marknadsföring; ofta finns emellertid väsentlig information tillgänglig, men förbises av någon anledning av konsumenten.

80% av amerikanerna läser innehållsförteckningen när de handlar. I Frankrike läser 83% på innehållsförteckningarna och 42% anser sig förstå vad som står. I Sverige däremot läser bara 6% innehållsförteckningen, och 0,3% anser sig förstå den.

Kanske förlitar sig svenskarna till att staten ska ta dem under sina vingars skugga, och låta livsmedelsverket märka bort alla faktorer som kräver individuell riskbedömning med ett nyckelhål eller två? Men det finns inga genvägar. Vad man äter är en fundamental faktor för hur man mår, och hur det påverkar är komplext och låter sig inte reduceras till en enkel nyckelhålsmärkning. Vill man kunna påverka hur man mår så måste man orka vända på förpackningen, läsa innehållsförteckningen och själv väga produktens fördelar mot riskerna - för det finns alltid en baksida om det finns en framsida, och det finns inga gratisluncher.

Låt oss nu plocka fram en kryddburk - t.ex. Santa Maria Citronpeppar - och läsa på ingredienslistan (liksom alla innehållsförteckningar är den sorterad efter mängd, det som varan innehåller mest av står alltså först):

• salt
• svartpeppar
• citronsyra
• socker
• smakförstärkare E621
• majsstärkelse
• lök
• naturlig citronarom

Så här ser de flesta kryddblandningar ut. Det är väldigt mycket salt, en hel del socker, glutamat (E621) och en liten del rena kryddor. Istället för citronpeppar kan man ju använda svartpeppar och citronsaft, och slipper då betala dyrt för billigt salt och socker samt eliminerar det ondskefulla glutamatet. Produktens uppsida är, som Santa Maria skriver: "räcker gott som enda krydda". Färre burkar i hyllan, m.a.o.

Nu har vi läst innehållsförteckningen. Nu vet vi vad produkten ger, och vad den tar. Nu kan vi välja den - eller välja bort den. Men det beslutet lämnar jag åt er.