2007-02-19

Blir vi rikare av berikning?

A-vitamin har betydelse för ögats och epitelcellernas funktion, och för mörkerseendet. Det ökar resistensen mot infektioner, förgiftningar och allergiska reaktioner, och ökar också koncentrationen av syre i cellerna. Vid brist kan man till exempel få hudinflammationer, mjäll och sköra naglar.

Dessutom skyddar A-vitamin (från naturliga källor) mot magcancer, som UNT nyligen skrev - men i artikeln avråder man faktiskt från att äta A-vitamin.

Fast det är galenskap, är det ändå metod i galenskapen. Det bakomliggande resonemanget är detta:

A-vitamin är gynnsamt i lagom doser, men kan överdoseras. Högt A-vitaminintag har särskilt pekats ut som en stor riskfaktor för benskörhet. Vi behöver emellertid inte äta färdigt A-vitamin, utan kan konstruera det själva - t.ex av förstadierna alfa- och betakaroten från morot. Omvandlingen är dock ofullständig; allt karoten man äter omvandlas inte - och förhoppningen skulle då vara att risken för överdosering minskar. Därför rekommenderar man alfa- och betakaroten.

A-vitamin finns i olika former, men nästan bara i animalier - framför allt tätt tillsammans med fettet i animaliska produkter, där det skyddar fettet mot att härskna. När vi äter animaliskt fett verkar A-vitaminet också som skydd mot radikalbildning i kroppen. I magra mjölkprodukter är fettet borttaget, och med det det naturliga A-vitaminet.

I Sverige har det länge varit lag på att magra mjölkprodukter ska berikas med A-vitamin, så att nivån blir "normal". Den "normala" nivån har satts till sommarens A-vitaminhalt, vilket gett en hög nivå året runt. Jag förstår inte vilken funktion de höga halterna A-vitamin ska ha i till exempel minimjölk - en nästan fettlös produkt.

Nya EU-regler har gjort att mjölk- och margarinproducenterna i Sverige inte längre behöver berika sina produkter, men fortfarande är många margariner och magra mjölkproduker berikade med A-vitamin. Många äter också kosttillskott med höga halter A-vitamin. Sverige har högst förekomst i världen av benskörhet, samtidigt som vi har en omfattande berikning av olika matvaror. Sverige är det enda landet i EU som berikar mjölkprodukter med A-vitamin.

Det är inte första gången berikning av mat leder till problem eller misslyckas med att uppnå sitt syfte. Forskningen kopplar hög konsumtion av lever, berikade produkter och kosttillskott till benskörhet. Jag tror inte att det är någon större risk med andra A-vitaminkällor; i naturliga källor förekommer A-vitamin tillsammans med en mängd andra ämnen, inte bara fett, och ett margarin berikat med A-vitamin är inte detsamma som A-vitamin i sin naturliga miljö. Många ämnen är involverade och vi känner inte till de exakta mekanismerna. Även karotener kan för övrigt göra skada i stora doser, ryckta ur sitt sammanhang.

Det märkliga i sammanhanget är att problemen med berikning leder till rekommendationen att sluta med de naturliga källorna i form av animaliskt A-vitamin.

Omvandlingen från vegetabiliernas karotenoider till A-vitamin är ett tveeggat svärd; många klarar inte av omvandlingen, t.ex. diabetiker, små barn och personer med svag sköldkörtel.

Smör, ägg och fetare kött innehåller lättabsorberat A-vitamin och är bra källor till olika vitaminer och mineraler även för de som inte äter några större mängder frukt och grönsaker.

Länge har vegetabilier haft monopol på att vara nyttiga – men faktiskt så finns alla de vitaminer och mineraler vi behöver i animaliska produkter. (Värt att notera i sammanhanget kan dock vara att vattenlösliga vitaminer ofta är värmekänsliga, och animalier äter vi oftare värmda. C-vitaminhalten i animalier är också relativt låg.)

1 kommentar:

Hans sa...

Jag tycker att det är fel med all slags manipulering av mat. Tyvärr finns ett annat problem än berikning som är svårare att undvika, och det är utarmningen som framför allt vegetabilier utsätts för genom odlingsmetoder som premierar kvantitet istället för kvalitet.

Jag brukar travestera ett vanligt ordspråk och säger "Den som äter lever får C-vitamin". Helst skall förstås levern var rå då, och det har jag svårt för. Bland jägar/samlarfolk brukar lever vara den mest eftertraktade födan, ofta är det jägaren själv som genast äter levern, rå förstås.

Dagens värsting är semlan (eller fasslansbullen som den kallas i Skåne). Frågan är vad som är minst olämpligt att äta, mandelmassan eller grädden. Bullen är säkert det sämsta.

Så här års kan man få tag på tomater som är utomhusodlade i inte så hög temperatur och därför fått längre mogningstid och mer ljus på sig (spanska, kanske från Kanarieöarna). Dom kan vara lika goda som hemodlade.