Med anledning av Socialstyrelsens beslut i fallet Annika Dahlqvist hade Agenda ikväll ett inslag om detta, och om huruvida fet mat är lämplig behandling för överviktiga och diabetiker.
Diskussionen fördes mellan barnläkaren Claude Marcus och Torsten Mossberg från Socialstyrelsen; tyvärr var varken någon representant för Livsmedelsverket (som utfärdar de allmänna kostrekommendationerna) eller någon förespråkare för LCHF inbjuden till debatten - tyvärr, eftersom Agenda gärna ville utvidga debatten till hur vanliga människor bör äta. Det utelämnandet gjorde att många frågor lämnades hängande i luften.
Ann-Katrin Hegvold hade skickat ett brev till Agenda; om hon fått vara med skulle programmet blivit mer intressant. Hennes överviktiga dotter med diagnosen ADHD har behandlats av just Claude Marcus, som skrev ut Reductil vilket orsakade en depression. Ann-Katrin och dottern äter nu LCHF och mår avsevärt mycket bättre. (Hon har intervjuats i Karlavagnen i P4 om detta - inslaget kan avhöras här, och rekommenderas.)
Claude Marcus förespråkar alltså bantningspreparat och magsäcksoperationer. Detta ligger helt i linje med hans hållning i debatten i Agenda; han upprepade med en dåres envishet att det enda viktiga vid diabetesbehandling är viktnedgång, och att det inte spelar någon roll hur den viktnedgången uppnås; LCHF kunde därför enligt honom vara berättigat enbart som en bantningsmetod, i de individuella fall där den fungerar som sådan.
I så fall skulle det vara nyttigt med ren svält! Claude Marcus har fel, övervikt är ett sekundärt problem, en verkan och inte en orsak. Den väsentliga mekanismen - och den som LCHF direkt behandlar - torde vara rubbade blodsockernivåer. Om man däremot blint jagar viktnedgång (till exempel genom svältbantning) är det lätt att rubba hormonsystemen som reglerar blodsockret, med förvärrat tillstånd som följd. Utöver detta måste man givetvis få i sig näringsämnen. Jag tycker att man ska etablera en i grunden sund mathållning som tillgodoser näringsbehov och gör att man blir mätt och belåten; då kommer blodsockret att hållas på en bra nivå, och viktnedgång följer - eller följer inte - men det är av mindre vikt i sammanhanget. LCHF kan för många vara en sådan i grunden sund mathållning. (Läs gärna mitt inlägg bantningsmyten apropå detta.)
Marcus resonemang i övrigt ger jag heller inte mycket för; han poängterade att man behöver fullkorn, att mättat fett är bevisat farligt samt att proteiner i större mängder är farligt. Inget av detta stämmer - och dessutom förespråkar inte Annika Dahlqvist några större proteinmängder. Men vad som förvånar mig är hur kan man acceptera att lågkolhydratkost är en fungerande metod för diabetiker (som går ner i vikt) men ändå vägra ompröva idén att mättat fett ökar risken för typ 2-diabetes?
Agenda försökte försätta Torsten Mossberg i rollen som försvarare av den feta kosten; han försvarade Socialstyrelsens beslut och talade om en möjlig pågående omsvängning inom forskningen till fettets och lågkolhydratkostens fördel, men han duckade för generella slutsatser med hänvisning till att det är SLV som utfärdar generella kostråd och att de gamla kostråden fortfarande gäller.
Och så är det ju tyvärr.
2008-01-27
2008-01-19
Vetenskap och beprövad erfarenhet
Doktor Annika Dahlqvist blev för drygt två år sedan anmäld till Socialstyrelsen av två dietister, med anklagelsen att hon inte gav patienterna råd som var "förenliga med vetenskap och beprövad erfarenhet". Hon gav nämligen kostråd som innebär lite kolhydrater och mycket fett, så kallad LCHF. Hon fick inte fortsätta ge sådana kostråd och slutade därför på Njurunda vårdcentral.
Socialstyrelsen har nu kommit med sin bedömning - de anser att Annika Dahlqvists råd var förenliga med vetenskap och beprövad erfarenhet; de studier som stödjer LCHF gick väl inte längre att bortse ifrån.
Socialstyrelsens beslut innebär förstås en stor framgång för LCHF-kosthållningen och för Dr. Dahlqvist personligen. Men det som sticker i ögonen är att de gamla råden fortfarande betraktas som vetenskap och beprövad erfarenhet; man kan tycka att de borde vara ömsesidigt uteslutande eftersom de är så diametralt olika, men Socialstyrelsen vill särskilt understryka att beslutet inte tar ställning till frågan om vilka kostråd som i första hand bör användas vid olika tillstånd och i olika situationer. Detta innebär alltså ingen omedelbar förändring av t.ex. diabetesvården, även om det underlättar för de sjukvårdsutövare som självmant vill ge LCHF-råd.
SvD skriver om att allt fler - "Socialstyrelsen, Livsmedelsverket, diabetesexperter, Dietisternas riksförbund och olika GI-anhängare" - efterfrågar en stor studie som jämför "kost enligt de nuvarande rekommendationerna med den nya GI-strategin där den största skillnaden är synen på fettkonsumtionen". (Här blandar tidningen ihop begreppen en del med ett förvirrande språkbruk, men vad som avses torde vara en större studie som jämför tallriksmodellen med lågkolhydratkost.)
En sådan studie skulle bli väldigt dyr - enligt artikeln skulle det krävas statlig finansiering för att uföra den. Stora studier brukar annars bekostas av läkemedelsföretag, men i det här fallet finns inga företag som vill betala.
Man kan givetvis invända (som t.ex. Henrik Alexandersson gör) att det inte är statens sak att ta reda på vad vi ska äta - men i praktiken så är det redan statliga kostråd som ligger till grund för mat inom vård och skola och som inte minst via medierna förs ut till oss alla. Men Livsmedelsverket säger nu alltså själva att en stor jämförande studie behövs för att kvaliteten hos dessa kostråd ska kunna utvärderas.
Jag tycker att Livsmedelsverket omedelbart borde upphöra att ge kostråd, eftersom de inte kan garantera den vetenskapliga basen. Det finns redan en mängd studier som visar att Livsmedelsverkets kostråd är fel, t.ex. att mättat fett och kolesterol inte är farligt. Risken med en stor studie är att vi väntar i flera år till med att förändra kostråden.
Den föreslagna studien skulle med ett deltagarantal på 20 000 kosta ca 300-400 miljoner kronor. Den skulle ge bättre svar på hur bra eller dåligt det är med kolhydrater. Dock är jag övertygad om att studien inte skulle ge något definitivt besked i det avseendet; det är nämligen mycket individuellt hur väl vi tål kolhydrater. Det väsentliga är i stor utsträckning att ha ett någorlunda jämnt blodsocker - vilket för somliga kan kräva att man nästan avstår från kolhydrater, medan andra kan tolerera tämligen hög konsumtion - även om jag har svårt att se att någon skulle må bäst av de höga 55-60 energiprocent kolhydrater som förordas i de aktuella kostråden från SLV.
Över- eller underskott av kolhydrater kan i förlängningen ge problem med hormonerna så att t.ex. ägglossning eller aptit fungerar sämre; i hälsodebatten talar man oftast om de som väger för mycket och har för hög aptit - men det är också många som väger för lite och nästan saknar aptit. Av olika anledningar är jag övertygad om att inte alla kan följa samma mall. Att iscensätta en enorm studie för att identifiera en sådan mall vore, är jag rädd, en graaljakt.
En stor studie som jämför tallriksmodellen med andra dieter vore också att ge alltför stor respekt till Livsmedelsverkets tallriksdiet. Som t.ex. framgår av den utmärkta boken "Ideologin pengarna kostråden" så framkommer det tydligt att tallriksmodellen aldrig har haft någon grund i "vetenskap och beprövad erfarenhet". Inte heller har noggranna genomgångar av olika studier någonsin kommit fram till att tallriksmodellen skulle vara hälsosam. Jag tänker framförallt på den bok som den flerfaldigt prisbelönta Gary Taubes gav ut i höstas: "Good calories, bad calories".
Även om en sådan statligt finansierad jämförande studie kanske inte är helt rätt väg att gå är det förstås väsentligt att fortsätta slå hål på myterna om fettets, kolesterolets och köttets farlighet, liksom att utröna riskerna med margariner, härdat fett och de så vanliga vegetabiliska oljorna.
Socialstyrelsen har nu kommit med sin bedömning - de anser att Annika Dahlqvists råd var förenliga med vetenskap och beprövad erfarenhet; de studier som stödjer LCHF gick väl inte längre att bortse ifrån.
Socialstyrelsens beslut innebär förstås en stor framgång för LCHF-kosthållningen och för Dr. Dahlqvist personligen. Men det som sticker i ögonen är att de gamla råden fortfarande betraktas som vetenskap och beprövad erfarenhet; man kan tycka att de borde vara ömsesidigt uteslutande eftersom de är så diametralt olika, men Socialstyrelsen vill särskilt understryka att beslutet inte tar ställning till frågan om vilka kostråd som i första hand bör användas vid olika tillstånd och i olika situationer. Detta innebär alltså ingen omedelbar förändring av t.ex. diabetesvården, även om det underlättar för de sjukvårdsutövare som självmant vill ge LCHF-råd.
SvD skriver om att allt fler - "Socialstyrelsen, Livsmedelsverket, diabetesexperter, Dietisternas riksförbund och olika GI-anhängare" - efterfrågar en stor studie som jämför "kost enligt de nuvarande rekommendationerna med den nya GI-strategin där den största skillnaden är synen på fettkonsumtionen". (Här blandar tidningen ihop begreppen en del med ett förvirrande språkbruk, men vad som avses torde vara en större studie som jämför tallriksmodellen med lågkolhydratkost.)
En sådan studie skulle bli väldigt dyr - enligt artikeln skulle det krävas statlig finansiering för att uföra den. Stora studier brukar annars bekostas av läkemedelsföretag, men i det här fallet finns inga företag som vill betala.
Man kan givetvis invända (som t.ex. Henrik Alexandersson gör) att det inte är statens sak att ta reda på vad vi ska äta - men i praktiken så är det redan statliga kostråd som ligger till grund för mat inom vård och skola och som inte minst via medierna förs ut till oss alla. Men Livsmedelsverket säger nu alltså själva att en stor jämförande studie behövs för att kvaliteten hos dessa kostråd ska kunna utvärderas.
Jag tycker att Livsmedelsverket omedelbart borde upphöra att ge kostråd, eftersom de inte kan garantera den vetenskapliga basen. Det finns redan en mängd studier som visar att Livsmedelsverkets kostråd är fel, t.ex. att mättat fett och kolesterol inte är farligt. Risken med en stor studie är att vi väntar i flera år till med att förändra kostråden.
Den föreslagna studien skulle med ett deltagarantal på 20 000 kosta ca 300-400 miljoner kronor. Den skulle ge bättre svar på hur bra eller dåligt det är med kolhydrater. Dock är jag övertygad om att studien inte skulle ge något definitivt besked i det avseendet; det är nämligen mycket individuellt hur väl vi tål kolhydrater. Det väsentliga är i stor utsträckning att ha ett någorlunda jämnt blodsocker - vilket för somliga kan kräva att man nästan avstår från kolhydrater, medan andra kan tolerera tämligen hög konsumtion - även om jag har svårt att se att någon skulle må bäst av de höga 55-60 energiprocent kolhydrater som förordas i de aktuella kostråden från SLV.
Över- eller underskott av kolhydrater kan i förlängningen ge problem med hormonerna så att t.ex. ägglossning eller aptit fungerar sämre; i hälsodebatten talar man oftast om de som väger för mycket och har för hög aptit - men det är också många som väger för lite och nästan saknar aptit. Av olika anledningar är jag övertygad om att inte alla kan följa samma mall. Att iscensätta en enorm studie för att identifiera en sådan mall vore, är jag rädd, en graaljakt.
En stor studie som jämför tallriksmodellen med andra dieter vore också att ge alltför stor respekt till Livsmedelsverkets tallriksdiet. Som t.ex. framgår av den utmärkta boken "Ideologin pengarna kostråden" så framkommer det tydligt att tallriksmodellen aldrig har haft någon grund i "vetenskap och beprövad erfarenhet". Inte heller har noggranna genomgångar av olika studier någonsin kommit fram till att tallriksmodellen skulle vara hälsosam. Jag tänker framförallt på den bok som den flerfaldigt prisbelönta Gary Taubes gav ut i höstas: "Good calories, bad calories".
Även om en sådan statligt finansierad jämförande studie kanske inte är helt rätt väg att gå är det förstås väsentligt att fortsätta slå hål på myterna om fettets, kolesterolets och köttets farlighet, liksom att utröna riskerna med margariner, härdat fett och de så vanliga vegetabiliska oljorna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)