2006-11-16

Bantningsmyten

Enligt den gängse uppfattningen är övervikt alltid hälsovådligt per se, och alla överviktiga och feta personer bör alltså försöka banta. Men två nya avhandlingar från Lunds universitet visar att den slutsatsen förefaller vara dåligt underbyggd. Fetma i kombination med riskfaktorer som diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter och rökning ökar visserligen risken för hjärt-kärlsjukdomar, men enbart fetma i sig ger ingen nämnvärd riskökning. Och för överviktiga patienter som redan haft en hjärtinfarkt kan viktminskning vara direkt farlig.

I en annan studie på kvinnor mellan 31 och 50 år visar sig risken för att få bröstcancer faktiskt minska med stigande BMI.

Begreppet fetma definieras utifrån BMI-måttet, liksom övervikt. Det är emellertid ett dåligt mått; BMI tar nämligen inte hänsyn till några andra parametrar än vikt och längd. Ett bättre mått skulle vara kvoten mellan midjemått och stussmått - det är nämligen fettets fördelning som är boven i dramat. Övervikt är inte farligt, per se, men det är däremot bukfetma. En låg midje-stuss-kvot är alltså hälsosamt. (Män bör ligga under 1,0 och kvinnor under 0,8, när man mäter på smalaste respektive bredaste stället.) Vad man äter påverkar hur fettet placerar sig på kroppen. Bukfetma kan orsakas av delvis härdat fett och av snabba kolhydrater.

Undervikt betraktas också som farligt i vårt samhälle. Detta beror på att med en normalkost som har lågt näringsvärde per energimängd får man en märkbar näringsbrist vid lågt energiintag. Samma fenomen kan förklara observationen att äldre normalviktiga har högre dödlighet än äldre överviktiga. På Kitava, där man äter ursprunglig föda, är många underviktiga enligt BMI-normen men deras hälsa är däremot mycket bra.

Bantar man för att bli smal, alltså äter lite, är det lätt gjort att man kastar ut babyn med badvattnet i den meningen att man skär ner på allt, även essentiella näringsämnen, och därigenom får bristsymptom. Det viktigaste är att man får i sig alla näringsämnen, vitaminer och mineraler som man behöver. I andra hand kan man reducera det som ger tom energi (t.ex. raffinerat socker). Om man ersätter en del av sina kolhydrater (ris, pasta e.d.) med grönsaker så uppnår man emellertid båda dessa mål, eftersom grönsaker ger mindre energi men har högre halt av vitaminer.

Jag tycker att det är olyckligt att fokus så ofta läggs på graden av övervikt istället för på vad folk faktiskt äter, vilket är närmare kopplat till hälsa. Denna missriktade prioritering för oss lätt in på hälsomässiga villospår, i form av kalorirestriktionsdieter som viktväktarmetoden, där låg vikt är det uttalade målet. Viktväktarnas egen färdigmat har stor andel snabba kolhydrater och låga halter protein och fett. Energiinnehållet sänks genom tillsatser, till exempel sötningsmedel.

Viktnedgång, per se, är ofta skadligt - men att börja äta nyttigare är alltid hälsosamt.

2 kommentarer:

Hans sa...

Mycket bra inlägg!

Sabina sa...

Mycket bra inlägg!
Jag har under en längre tid försökt gå ner i vikt (och har haft en viss framgång) jag gick med i viktväktarna men gick ur då deras målvikt för mig var 10 kg mindre än jag själv vill väga. Den målvikten jag har gör att jag ligger på BMI 27, idag ligger jag på 30,2.
Som det är idag har jag 82 i midjemått och jag vill gärna komma under 80, det är mitt första mål.

Tack för ett inlägg som stöttar min tanke att jag inte behöver bli en pinne ( som jag var för några år sen när
Jag hade BMI 25). :)